Fru talman! Regeringen har under de senaste knappt fyra åren försökt göra det till sin image att det är en regering som gör saker i stället för att prata. Det har pumpats ut propositioner till höger och vänster under mandatperioden, utan särskilt mycket hänsyn till vad vare sig expertmyndigheter, forskare eller intresseorganisationer tyckt om saken. Men inom energipolitiken har det tvärtom varit väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad. Av det som ändå har gjorts har mycket varit direkt skadligt.
I början av mandatperioden gjorde Tidöpartierna ett stort nummer av att man ändrade energimålet till att det skulle vara fossilfritt. Alla fossilfria energislag ska vara välkomna, lät det som. Men verkligheten är en annan. Det energislag vars användning ökat mest i Sverige är den fossila energin, med 14 terawattimmar i ökad årlig användning bara mellan 2022 och 2024. Det är en ökning på cirka 10 procent.
När de fyra Tidöpartierna tog över makten 2022 hade den rödgröna regeringen fått upp utbyggnadstakten för ny elproduktion till över 3 gigawatt per år. Nu ser vi att utbyggnadstakten för ny kraft rasar. Faktum är att utbyggnadstakten för förnybar energi rasat med 75 procent under mandatperioden, något vi nyss hörde att Sverigedemokraterna är stolta över. Tidöregeringen har konstant motarbetat den förnybara energin. Den här frågan är inget undantag, vilket också konstateras i betänkandet.
EU:s förnybartdirektiv trädde i kraft i november 2023, och huvuddelen av bestämmelserna skulle ha införlivats i den nationella lagstiftningen senast den 21 maj 2025. Vissa av bestämmelserna om tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi skulle dock ha införlivats redan den 1 juli 2024. Dessa bestämmelser omfattar åtgärder för att förenkla och påskynda tillståndsförfarandena, både för projekt för förnybar energi och för infrastrukturprojekt som är nödvändiga för att kunna integrera den ytterligare kapaciteten i energisystemet. Bestämmelserna inbegriper bland annat tydliga tidsfrister för tillståndsförfaranden. Kort och gott skulle det bli snabbare och enklare att söka tillstånd för att bygga förnybar energiproduktion i Sverige.
Sverige skulle alltså senast den 1 juli 2024 ha införlivat ett första antal bestämmelser från direktivet i den nationella lagstiftningen för att förenkla och förkorta tillståndsförfarandena. Eftersom Sverige inte hade anmält några införlivandeåtgärder skickade kommissionen en formell underrättelse till Sverige i september 2024 och ett motiverat yttrande i februari 2025. I oktober 2025 beslutade kommissionen att väcka talan mot Sverige vid EU-domstolen för utebliven notifiering av genomförandeåtgärder. Kommissionen begärde även att det skulle riktas ekonomiska sanktioner mot Sverige för detta.
Tidöregeringen har alltså motarbetat den förnybara energin så till den milda grad att man blivit stämd av EU-kommissionen. Nu ska några av åtgärderna till slut genomföras, och det är välkommet men alldeles för sent. Sverige står därmed sämre rustat än när Tidöregeringen tillträdde för den kris som vi nu ser på grund av Irankriget. Sverige är nu mer beroende av fossila bränslen som produceras i Putins Ryssland, mullornas Iran eller diktaturfamiljens Saudiarabien än innan Ebba Busch blev energiminister och Ulf Kristersson blev statsminister. Sverige står därför svagare och sårbarare, och de som får ta smällen av regeringens inkompetens är hushållen.
Fru talman! Sedan Miljöpartiet bildades har vi kämpat för en fossilfri värld och för att främja de förnybara energislagen. Det är faktiskt förbluffande att vi fortfarande måste kämpa i politisk motvind. Men det finns konkreta reformer som går att genomföra enkelt för att gynna det förnybara. I 16 år har Miljöpartiet förespråkat att fastighetsskatten från vindkraft ska gå till kommunen där vindkraften står och att närboende ska få ta del av vinsterna från vindkraften. Vi välkomnar att en majoritet i Sveriges riksdag äntligen ställt sig bakom Miljöpartiets politik. Men det återstår att återinföra fastighetsskatten för vattenkraften och att göra det kommunala vetot rättssäkert. Därför yrkar jag bifall till reservation 5.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 april.)