Protokoll 2025/26:106 Torsdagen den 16 april

ärendedebatt / Säkerhetspolitik
Anf. 122 Morgan Johansson (S)

Herr talman! Rasmus Giertz svarar inte på den fråga som jag hade. Hur förhåller han sig till de starka, auktoritära ledarna som hans parti har dragits till år efter år nu för tiden? Har han ingen som helst reflektion över det hela?

Först trasslar ni in er med Putin och rysknationalistiska krafter och låter Roger Richthoff sitta kvar som försvarspolitisk talesperson ända till hösten 2021. Sedan trasslar ni in er med Orbán. År efter år odlar ni kontakter med Orbáns Ungern. Varenda gång man i olika sammanhang i riksdagen tar upp det som håller på att hända i Ungern rycker Sverigedemokraterna ut och försvarar Orbán. Nu ska vi förmå oss att tro att ni aldrig har stött Orbán; ni försöker ta avstånd från detta.

Och sedan har vi Trump ovanpå det. Ni hyllade Magarörelsen och JD Vance, och sedan hände detta med Grönland – och plötsligt får ni tänka om.

Väljarna får väl helt enkelt fundera lite över vem som står för den säkerhetspolitiska stabiliteten i Sverige. Är det vi socialdemokrater, som har haft de här linjerna sedan decennier tillbaka, bland annat folkrätten och grundläggande principer kring den? Eller är det Sverigedemokraterna, som svajar fram och tillbaka i säkerhetspolitiken?

Kärnvapenfrågan är ytterligare en fråga där ni har svajat. Ni var tidigare överens med oss andra om att vi inte ska ha kärnvapen på svensk mark, och sedan plötsligt, för bara någon månad sedan, ville ni ändra också den linjen.

Det är en farlig politik, Rasmus Giertz, att underminera icke-spridningsavtalet och öppna för att fler och fler länder skaffar kärnvapen eller låter placera ut kärnvapen i andra delar av världen. Då är risken överhängande att vi inom en inte alltför snar framtid har ett kärnvapenkrig över oss. Det är därför vi socialdemokrater är så tydliga med att vi inte ska gå den väg som Sverigedemokraterna och Rasmus Giertz nu anför.