Herr talman! Till att börja vet jag inte varifrån Rasmus Giertz har fått det där med Löfven.

Mitt anförande handlade om hur Sverigedemokraterna gång på gång låter sig tjusas och imponeras av starka, auktoritära män. Oavsett om det är Putin, Orbán eller Trump är ni där hela tiden och svansar för dem, imponeras av dem och försöker bygga kontakter med dem. När det sedan visar sig att det går åt pipsvängen försöker ni snabbt som attan ta avstånd ifrån dem, sopa igen spåren och låtsas som att det aldrig har hänt.

Det är det här jag sätter fingret på. Om ni skulle vinna valet kan vi mycket väl få en regering med åtta tio sverigedemokrater som statsråd. De kanske får de tunga posterna som utrikesminister, försvarsminister, vice statsminister och kanske till och med statsminister; det vet vi ju inte. Det finns som sagt inga röda linjer längre.

Det är det som är min fråga: Vilken politik kommer en sådan regering att föra? Kommer den att vara undfallande mot de auktoritära krafterna? Kommer den att ställa sig på den sidan i den internationella debatten, precis på det sätt som Sverigedemokraterna har gjort under många år?

När det gäller kärnvapenfrågan är det snart tvärtom. Det är Sverigedemokraterna som är naiva. Ni har öppnat för att ta in kärnvapen i Sverige på svensk mark. Det är er nya position, som ni lanserade i den utrikespolitiska debatten.

Om vi skulle få en situation med mer och mer kärnvapen i Norden och i Sverige, vad tror vi kommer att hända med icke-spridningsavtalet, som förbjuder spridning av kärnvapen? Det undermineras. Ett tu tre har vi kanske inte nio kärnvapenstater i världen längre, utan vi har kanske 15, 20 eller 30 kärnvapenstater. Var hamnar vi då, Rasmus Giertz, i säkerhetspolitiken? Hur lång tid kommer det då att ta innan vi har ett stort kärnvapenkrig över oss?

Det är Sverigedemokraterna som är naiva i säkerhetspolitiken när ni öppnar upp för mer kärnvapen. Det är inte vi som står fast vid den position som vi har haft från början.