Fru talman! Tack, ledamoten Jessica Stegrud, för anförandet!

Sverigedemokraterna gick i stora delar till val på att säkra upp saker på Sveriges landsbygder. När valet väl var över såg man till att sänka priserna på drivmedel; det kan jag inte ta ifrån Sverigedemokraterna. Samtidigt är väl priserna nu ungefär lika höga som när Sverigedemokraterna tillträdde.

Efter drivmedelssänkningen tog det dock slut. Vägarna har inte blivit bättre på våra landsbygder, och vården har inte blivit bättre på våra landsbygder. Omsorgen har inte blivit bättre, och skolan har inte blivit bättre. Intresset falnade helt enkelt från Sverigedemokraternas sida.

Nu har man suttit vid makten i fyra år, och tillgängligheten till sjukvården på våra landsbygder har inte blivit bättre än den var när Sverigedemokraterna tillträdde. Fortfarande är det bara en femtedel av de boende på våra landsbygder som anser sig ha en fast läkarkontakt i vården, jämfört med en tredjedel i landet i stort. När det gäller patienter som avlider i ett tillstånd som anses ha varit behandlingsbart är frekvensen fortfarande dubbelt så hög på våra landsbygder som i våra storstadsområden. Det är naturligtvis inte rimligt.

Samtidigt ser vi att det är betydligt svårare att tillgodose kompetensbehoven på våra landsbygder än i våra stadsområden. Vi ser att resurserna är ojämnt fördelade och att man fortfarande inte har den tillgång till luftburna ambulanstransporter som man borde ha – trots att Sverigedemokraterna har suttit vid makten i fyra år.

Fru talman! Min fråga är: Varför har tillgängligheten inom sjukvården inte blivit bättre på våra landsbygder efter att Sverigedemokraterna har haft snart fyra år på sig att rätta till detta?