Herr talman! Det var mycket om Sverigedemokraterna i Morgan Johanssons anförande. Jag tror att i stort sett hela anförandet handlade om Sverigedemokraterna.

Jag kan kort bara nämna att Stefan Löfven, Morgan Johanssons egen statsminister i den regering som han själv var minister i, inte kunde välja mellan Trump och Putin, alltså en demokratiskt vald president och allierad och den ryska diktatorn.

Det var dock inte detta mitt replikskifte skulle handla om utan om faktisk säkerhetspolitik, som det här betänkandet handlar om.

I dagsläget finns bara två europeiska kärnvapenmakter. Det är Frankrike och Storbritannien. Därför är det både rimligt och välkommet att Sverige har inlett en dialog med Frankrike om ett kärnvapensamarbete. Vi vet ännu inte vad samtalen leder till, men ansvarstagande säkerhetspolitik handlar om att vara förberedd innan läget försämras ytterligare, inte efteråt.

Just därför visar Socialdemokraterna återigen upp en säkerhetspolitisk naivitet som Europa inte längre har råd med. Morgan Johansson och Socialdemokraterna accepterar utan problem Natos kärnvapenavskräckning. Det är en avskräckning som i huvudsak bygger på amerikanska kärnvapen. Det är tydligen fullt acceptabelt, men så fort Sverige för samtal med Frankrike om Europas egen säkerhet kommer plötsligt de upprörda invändningarna.

Det här är inte en seriös säkerhetspolitik, utan det är ett politiskt kappvänderi i en av vår tids allvarligaste frågor.

Min fråga till Morgan Johansson är därför: Varför är Socialdemokraterna så bekväma med att lägga Europas yttersta säkerhet i händerna på Trumpadministrationen men så obekväma att ens diskutera en starkare europeisk pelare tillsammans med Frankrike?