Fru talman! Jag börjar med kvinnosjukvården. Trots att jämställd vård är ett nationellt mål finns det fortfarande stora skillnader i hur kvinnors sjukdomar upptäcks, utreds och behandlas. Många kvinnor får vänta länge på diagnos och behandling. Många beskriver också att deras besvär inte tas på tillräckligt stort allvar.

Ett tydligt exempel är endometrios. Sjukdomen drabbar många, men det tar fortfarande i genomsnitt sju till åtta år att få rätt diagnos. Det visar att kunskapen behöver stärkas och att vården behöver bli mer systematisk. Därför vill vi att ett nationellt kvalitetsregister för endometrios inrättas. Vi vill också se ett kvalitetsregister för abortvård och förstärkt forskning om kvinnosjukdomar, bland annat om endometrios, PMS och klimakteriebesvär.

Förlossningsvården är också ett område där det krävs tydliga förbättringar. Det behövs bättre kontinuitet i vården före, under och efter förlossningen. Den födande ska ha inflytande över sin vård och över vem som ska närvara under förlossningen. Vi vill se fler utbildningsplatser på barnmorskeprogrammet, bättre villkor för barnmorskeforskning och större möjligheter till hemvård och hembesök när det är medicinskt säkert. Kunskapen om förlossningsskador behöver också stärkas.

Mot den bakgrunden är vi kritiska till att regeringen har minskat satsningarna på kvinnosjukvården och förlossningsvården med nästan en tredjedel i budgeten. Det visar tyvärr att regeringen inte valt att prioritera kvinnosjukvården och förlossningsvården i sin budget.

Fru talman! Antalet cancerpatienter väntas öka under de kommande decennierna. Det ställer krav på hela vårdkedjan, från tidig upptäckt till behandling, rehabilitering och palliativ vård. För att förbättra möjligheterna till tidig upptäckt behöver screeningprogrammen utvecklas. Fler måste nås av screening, och deltagandet behöver öka. Det behövs också bättre förutsättningar i primärvården att upptäcka cancer tidigt, för många gånger är det där cancer identifieras.

Vi anser också att cancervården behöver en tydligare nivåstrukturering. Avancerade ingrepp ska utföras där kompetensen och erfarenheten är som störst. Nationella kvalitetsregister bör användas mer systematiskt för att följa resultat och bidra till bättre beslut om hur vården organiseras. När cancervården blir mer specialiserad ökar också behovet av samordning kring patienten. Därför är kontaktsjuksköterskor en viktig funktion som behöver byggas ut. Vi vill också se fler kliniska studier i Sverige och ökade statliga anslag för att möta de växande kostnaderna i cancervården.

De regionala cancercentrumen och de standardiserade vårdförloppen har förbättrat cancervården. Det visar att nationell samordning och tydliga arbetssätt kan ge resultat. Den erfarenheten bör tas till vara också på andra områden.

Fru talman! En avgörande framgång när det gäller den svenska cancervården har varit den nationella cancerstrategin. Det strategiska sätt att arbeta med cancer som vi tillämpat sedan 2009 har varit en inspiration för det europeiska arbetet med deras strategi – EU-kommissionens beating cancer plan.

Nu vill vi i Miljöpartiet, precis som man gjort i Europa, gå vidare och på samma samlande strategiska sätt arbeta med att ta fram en nationell hjärt-kärlstrategi.

I Sverige lever 2,2 miljoner invånare med hjärt-kärlsjukdomar. Det är den vanligaste dödsorsaken i landet och orsakar nära en tredjedel av alla dödsfall. Här behövs ett samlat strategiskt arbete som innefattar det förebyggande arbetet för att minska risken för hjärt-kärlsjukdom, primärvårdens arbete för tidig upptäckt och behandling, den specialiserade vården inom hjärt-kärlsjukdomar såväl som forskning inom området. Vi yrkar därför på att regeringen ges i uppdrag att ta fram en nationell strategi för hjärt-kärlsjukdomar. Jag yrkar därför bifall till reservation 10.

Fru talman! För personer med sällsynta diagnoser är vården ofta ojämn och splittrad. Kompetensen är sårbar, och tillgången till rätt vård skiljer sig mellan olika delar av landet. Därför måste vi komma vidare med en nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar.

Socialstyrelsen har överlämnat ett förslag till strategi till regeringen. Mycket av innehållet är bra, men arbetet behöver tas vidare då det står och stampar lite. Det behövs mer konkreta åtgärder gällande att säkerställa tillgång till vård, stöd och behandling hela vägen. För att kunna förverkliga den nationella strategin för sällsynta diagnoser behöver vi tillsätta en nationell samordnare för sällsynta hälsotillstånd.

Vi måste också se till att tillgången till särläkemedel förbättras. Det arbetet har gått på tok för långsamt, vilket får förödande konsekvenser för människor med sällsynta diagnoser, som i värsta fall tvingas resa utomlands för att få tillgång till livsavgörande läkemedelsbehandling.

Fru talman! Den medicintekniska utvecklingen går snabbt. Nya behandlingar och läkemedel ger nya möjligheter men leder också till svåra beslut om införande, resursfördelning, patientgrupper och så vidare. Sådana beslut måste fattas på ett transparent och professionellt sätt och med tydlig förankring i vårdens etiska principer.

Därför tror vi att regionala etiska råd kan vara ett viktigt stöd i vården. De bör bestå av vårdens professioner och kompletteras med kompetens inom etik, juridik och patientperspektiv. De bör också ha en tydlig koppling till Smer, Statens medicinsk-etiska råd, för att skapa en mer enhetlig tillämpning i hela landet.

Fru talman! Vi lyfter också upp flera frågor inom området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det gäller bland annat behovet av internationella begränsningar för hur många barn en donator får ge upphov till, en översyn av reglerna för när den som tillkommit genom donation kan få information om donatorns identitet och en modernisering av abortlagen så att den omfattar alla som kan bli gravida.

Avslutningsvis vill jag lyfta upp något som vi i Miljöpartiet, i likhet med Centern, har drivit, nämligen att frågan om aktiv dödshjälp bör utredas ordentligt. Det är en svår fråga med stora etiska och rättsliga konsekvenser. Just därför behöver den hanteras genom en seriös och bred utredning där alla olika aspekter vägs mot varandra och där individens rätt till egna val ska vara stark.

Fru talman! Miljöpartiets förslag i betänkandet syftar till att göra vården mer jämlik, mer kunskapsbaserad och bättre samordnad. Vi vill stärka kvinnosjukvården och förlossningsvården, utveckla cancervården, ta fram en nationell hjärt-kärlstrategi och förbättra vården för personer med sällsynta diagnoser. Det är konkreta förslag för en vård som svarar bättre mot patienternas behov.