Fru talman! Först vill jag yrka bifall till Centerpartiet reservation 16 under punkt 9 om dödshjälp.

Nu debatterar vi socialutskottets motionsbetänkande om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Det är ett rätt spretigt område, och jag tänker kommentera några olika delar inom det.

Låt mig börja med området screening. Det är ett av de områden där Vårdansvarskommittén föreslog att det behövs ett nationellt ansvar för att öka jämlikheten över landet, och den slutsatsen delar vi i Centerpartiet fullt ut. Det är inte rimligt att tillgången till screening för olika sjukdomar skiljer sig beroende på var i landet man befinner sig eller på vem man är.

I den mån vi har åldersgränser i screeningen måste de vara underbyggda av fakta, inte av brist på fakta. Men så är det i dag inom screeningen för bröstcancer. Centerpartiet är oerhört kritiskt till dagens övre åldersgräns, som inte bygger på vetenskapliga rön utan på brist på vetenskapliga rön. Det är inte rimligt att man stoppar screeningen för bröstcancer efter 74 års ålder på grund av att det saknas populationsstudier som kan visa hur effektivt detta är. Vi vet att kvinnor över 74 också drabbas av bröstcancer och att de riskfaktorer man har haft med sig genom livet finns kvar även på äldre dagar.

Bröstcancerscreeningen behöver också övergå till att bli mer individ- och riskbaserad så att den som är i riskzonen kallas med tätare intervaller än den som inte har samma höga risk. Det är en betydligt bättre utgångspunkt än strikta åldersgränser.

Fru talman! Vad som är ännu mer anmärkningsvärt inom screeningen för bröstcancer är den uppenbara diskriminering som sker av kvinnor med funktionsnedsättningar. Det har visat sig att kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar eller autism genomför färre screeningar och att tumörer därmed upptäcks senare och att fler då avlider i cancer. Anledningen till detta är ofta att kallelserna inte uppmärksammas. Ibland hamnar de på ett LSS-boende utan att bli öppnade, och bland gode män uppger 45 procent att de inte anser att det är deras ansvar att bevaka. Socialstyrelsen har i en rapport visat att risken att dö i bröstcancer är sex gånger större för en kvinna med intellektuell funktionsnedsättning än för övriga kvinnor. Detta är helt otillständigt.

Så här kan det naturligtvis inte få vara, och därför är det bra att regeringen nu äntligen, ett år efter Vårdansvarskommitténs slutbetänkande, har tillsatt en utredning om screeningverksamheten. Men det borde ha skett för länge sedan.

Fru talman! Ett annat viktigt område som behandlas i betänkandet handlar om sexuell och reproduktiv hälsa. För många par är drömmen om ett barn något av det viktigaste de har i ett förhållande, men för många av paren är den drömmen väldigt svår att nå. Av olika skäl kan det vara svårt att få ett eget barn, och därför har möjligheten till IVF blivit allt viktigare. Regionernas generella erbjudande är tre gratis försök, och sedan hänvisas man till privata kliniker där man får betala med egna pengar. I höstas såg vi i Kalla faktas granskande reportage Barnmakarna exempel på hur människors desperation hänsynslöst utnyttjas.

Centerpartiet har länge krävt att antalet fria försök måste öka och att även den som redan har ett barn ska få möjlighet till IVF för att kunna skaffa ett syskon. Nu har regeringen, sent omsider, landat i att man vill öka antalet IVF-försök. Det är givetvis en bra start, men det räcker inte. Det bör även bli möjligt att få IVF för den som redan har ett barn.

År 2025 föddes bara 97 500 barn i Sverige, vilket är den lägsta siffran på 23 år. Det är naturligtvis oroande, och det minsta vi kan göra för att förbättra den siffran är att så mycket som möjligt hjälpa dem som faktiskt vill skaffa barn.

Ett område som på många sätt är svårt att debattera, är komplicerat och berör oss på djupet är frågan om dödshjälp.

Centerpartiets ingång i den frågan är att alla människor har rätt att bestämma över sitt eget liv, få bästa möjliga vård och få dö under värdiga former. Vid smärtsam och obotlig sjukdom som orsakar ett bestående och outhärdligt lidande bör den som vill under ordnade former kunna bestämma över sin död. I sådana situationer bör det finnas en rätt till aktiv dödshjälp.

Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppdrag att analysera hur aktiv dödshjälp kan införas i Sverige på ett sätt som innebär att det ställs upp tydliga gränser för när sådan dödshjälp ska kunna ges.

Fru talman! Allra sist vill jag å det kraftigaste yrka avslag på Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas reservation om att riva upp den svenska könstillhörighetslagen. I februari kom en rapport från Socialstyrelsen som visade att det hittills har kommit in 1 500 ärenden sedan lagen tillkom och att det inte finns några tecken på att lagen missbrukas. Däremot har den betytt oerhört mycket för många människor som tack vare den nya lagen äntligen kunnat få en trygghet i sin identitet. De är också oerhört tacksamma mot de sex partier som argumenterade för och voterade för lagen här i Sveriges riksdag.