Fru talman! Den här debatten handlar om allt möjligt; det känns som att vi tar om den förra debatten.

Jag kan inleda med att säga att Stockholmsregionen gick ungefär 5 miljarder plus 2025, så att ni vet det. Det tickade in väldigt bra.

Jag ska snabbt säga vad Vänsterpartiet vill göra i vården. Det gjorde vi i och för sig även förra gången.

Vården lider sedan decennier av kronisk underfinansiering, och nuvarande regering har inte lagt två strån i kors för att lindra den ekonomiska krisen i regionerna. Vänsterpartiet kommer att driva att staten måste ta ett större ansvar för finansieringen av sjukvården och skjuta till mer resurser till regionerna, specifikt till primärvården.

Statsbidragen måste indexeras, och de måste vara långsiktiga. Vi måste ha en långsiktig politik – vi kan inte hålla på med duttande hit och dit.

En ny rapport från Vård- och omsorgsanalys visar att en tredjedel nu har en fast läkarkontakt. Det är en otroligt dålig siffra. Vi vill fördubbla antalet läkare på vårdcentralerna. Vi vill se att alla får en fast läkare. Det är en nyckel för en kraftigt utökad utbildning, och då måste man också utbilda fler.

Nog om det – jag går tillbaka till våra prioriteringar på ett annat sätt. Jag kommer att ta upp lite om barn och unga.

Enligt Folkhälsomyndigheten känner sig en fjärdedel av landets barn och unga spända eller nervösa. Varningsklockorna ringer. Den växande psykiska ohälsan har flera orsaker som samverkar med varandra.

Skolan är den enskilt viktigaste delen i det här. Där ska man kunna se sin framtid och få bildning och kunskap, men så är det inte i dag. Den skola vi har i dag är djupt segregerad och spär på den psykiska ohälsan. Framtiden är osäker i och med världsläget. Om du kommer från en invandrad familj lever du med en speciell oro: Kommer vi att få stanna, och varför vill politiker inte ha oss här? Varför pekas vi ut som ett problem?

Sverige har 700 000 fattiga, och det är klart att det påverkar. Tidiga insatser gör skillnad. Att klara av skolan är en nyckelfaktor för ett fungerande vuxenliv. Skolan måste prioriteras på ett helt annat sätt.

Alltför många barn och unga får inte rätt hjälp i tid. Köerna är enorma på olika ställen. Elevhälsan måste förstärkas, och det har vi gjort i vår budget. Att det finns en fungerande elevhälsa – att det finns läkare, psykologer och sjuksköterskor på plats – är A och O. I dag är elevhälsan organiserad på helt olika sätt. En del skolor ringer in personal på konsultbasis. Det är vansinnigt.

Barnombudsmannen har i samband med rapporten Det har alltid funnits våld, alltså när det har funnits problem genomfört djupintervjuer och gjort en enkätundersökning med frihetsberövade barn och unga. Man har sett att förekomsten av neuropsykiatriska diagnoser bland barn och unga som är frihetsberövade är mycket hög.

Hade man haft ett bättre förebyggande arbete hade man fångat upp de här barnen och ungdomarna. Då hade man kunnat göra någonting med dem på ett mycket tidigare stadium i stället för att, som nu, sätta barn i fängelse när de är 13 år. Samtliga remissinstanser, däribland Lagrådet, är emot detta. Vi tycker att det är en väldigt dålig idé. Här behöver man förebygga.

En sak som oroar oss är den extrema medicineringen av barn när det gäller ångest och så vidare. Den har gått upp extremt mycket. Jag förstår inte att fler partier inte hänger på. Vi har bland annat väckt motioner. Här måste någonting göras. Någonting är fel.

Även antalet diagnoser ökar astronomiskt. På något sätt hänger dessa saker ihop. Skolan säger att man måste ha en diagnos för att få hjälp. På det sättet tror jag att det kan spåra ur. Knappt hälften av de barn som har problem som kan tyda på adhd eller autism får insatser i skolan. Då är det klart att föräldrarna försöker få hjälp på olika sätt.

Vi måste se till att barn och unga får stöd och hjälp tidigt. Vi måste ha ett manifest för barn som far så illa som många barn gör.

Jag går över till ett helt annat ämne. Cancer är en fråga som vi blir berörda av lite till mans på ett eller annat sätt. Överlevnaden i cancer har ökat i samtliga socioekonomiska grupper de senaste 20 åren. Glappet mellan grupperna kvarstår dock, och det har inte påverkats. Om överlevnaden hade varit lika hög för alla som i grupperna med flest överlevande hade ungefär 3 000 liv kunnat räddas per år. Högutbildade får tillgång till behandlingar, hjälp och samtal i större utsträckning än personer med lägre utbildningsnivå. Det här är en klassfråga.

Vi vill att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att i samverkan med de sex regionala cancercentrumen ta fram förslag på insatser för ökad jämlikhet inom cancervården – det behövs.

Varje år insjuknar 3 000 kvinnor i gynekologisk cancer. Vi måste bli betydligt bättre på screening och få igång det på ett annat sätt över hela landet.

Även de kliniska prövningarna, eller de kliniska studierna, måste öka för att kvinnor med gynekologisk cancer ska få bättre hjälp. 80 procent av alla som får en bröstcancerdiagnos är över 50 år. Samtidigt som bröstcancer blir vanligare ökar chansen att överleva sjukdomen. Chansen att botas ökar, helt enkelt. Det handlar förstås om förbättrad behandling och mammografi. Ungefär hälften av alla fall av bröstcancer upptäcks just vid screening med mammografi. Tre fjärdedelar av tumörerna upptäcks hos kvinnor som är över 55 år. Två av tre fall i ålderskategorin 40–74 år upptäcks tack vare screening.

Vi införde tillsammans med den tidigare regeringen avgiftsfri mammografi; det tyckte vi var bra. Åldersgränsen är baserad på Socialstyrelsens rekommendation om åldersgränser. Man har motiverat detta med att det inte går att bevisa att bröstcancerscreening för kvinnor över 74 år minskar dödligheten hos äldre. Problemet är att det knappt finns några studier om bröstcancerscreening för denna grupp. Då har man inte tagit ställning till andra data eller efterlyst nya data eller pilotprojekt. Detta beklagar Vänsterpartiet. Men nu har Socialstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att titta på detta, vilket vi tycker är bra. Mot bakgrund av att medellivslängden har ökat i denna åldersgrupp är det oerhört viktigt att man kan fånga in dessa kvinnor. Vi kan ju inte ha åldersdiskriminering inom cancervården.

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancersjukdom. Ökad screening är därför oerhört viktigt.

Ett helt annat område som också måste lyftas upp är sepsis, som förr kallades blodförgiftning. Sjukdomen har ett snabbt och allvarligt förlopp. Enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister dog ungefär 860 svenskar till följd av sepsis 2021. Men en studie av Karolinska institutet visar något helt annat: att 8 500 svenskar avlider av sepsis varje år. Kunskap om denna vanliga sjukdom, som man måste få vård för direkt, måste spridas till hela hälso- och sjukvården.

Jag yrkar bifall till reservation 2.