Herr talman! Jag måste säga att det är väldigt beklämmande att regeringen i diskussion efter diskussion om dessa tonårsutvisningar liksom vill spela bort sitt ansvar. Man vill inte erkänna att de beslut som man själv fattat har lett till familjesplittrande tonårsutvisningar – trots att Migrationsverket i själva beslutet där de pausar nya utvisningsbeslut lyfter fram att den avskaffade grunden för särskilt ömmande omständigheter för vuxna med stark anknytning till Sverige har lett till att fler har drabbats av tonårsutvisningar.

Med berått mod röstade Liberalerna, Kristdemokraterna och de andra Tidöpartierna ja till lagändringen. Det var inte viktigt vad konsekvenserna skulle bli. Det var inte viktigt att detta skulle slita Ayla, Jomana, Batis och Nardine från sina familjer och faktiskt också från sin framtid och sina drömmar.

Man kan i de här frågorna diskutera mycket om vad ja och nej ska betyda i migrationsprocessen, men för en tjej betydde det här nejet en tonårsutvisning till ett land där ensamma unga kvinnor inte klarar sig. Familjen har nu därför hittat en man, som hon aldrig har träffat, som hon ska gifta sig med.

Det här är livsöden som orsakas av denna politik. Regeringen har sagt att man ska rätta till lite – men inte allt.