Herr talman! Landsbygdsfrågor har alltid varit en del av Centerpartiets dna. Det är rätt talande att det är tre partier som har anmält talartid i denna debatt.

Det här betänkandet rör mer än en teknisk fråga. Det handlar om huruvida landsbygden ska ges förutsättningar att växa eller bara fortsätta att administreras.

Som ni hörde i det förra anförandet presenterar regeringen förändringar i jordförvärvslagstiftningen. Vi har från Centerpartiets sida använt oss av det verktyg som finns till förfogande, det vill säga en följdmotion. Skillnaden mellan dessa två förslag till beslut är väldigt tydlig: Regeringen väljer att justera systemet, medan Centerpartiet vill förändra förutsättningarna.

För att på något sätt försöka få tydlighet när det gäller skillnaderna mellan de olika synsätten vill jag börja i verkligheten, herr talman. Utmaningarna på landsbygden handlar inte primärt om vem som får köpa eller överlåta mark. Utmaningarna är att företag inte kan växa, att människor inte kan hitta bostäder och att kapitalet inte når fram. Det är där problemet ligger, men det är inte där regeringen väljer att lägga sitt fokus.

I vår följdmotion pekar vi i stället på det som faktiskt krävs: stärkt äganderätt, förenklade regler för byggande och företagande samt bättre villkor för investeringar. Utan detta, herr talman, spelar det ingen roll vem som äger marken – den kommer ändå inte att utvecklas.

Regeringens politik präglas av en återkommande idé: Mer styrning ska lösa problem som i grunden handlar om brist på frihet och förutsägbarhet. Det är en felsyn, vill jag hävda, och den får konsekvenser.

Här måste vi också tala klarspråk om Sverigedemokraterna. De talar ofta om landsbygden och säger sig stå på landsbygdens sida, men när det väl gäller – här i kammaren – röstar de gång på gång för en politik som inte stärker företagen, förbättrar bostadsmarknaden eller skapar tillväxt. Det är mycket retorik men extremt lite leverans.

Herr talman! Det finns också en principiell fråga här: Vem ska ha makten över landsbygden? Är det staten, genom alltmer komplexa regelverk, eller är det människorna som bor och verkar där? För oss är svaret enkelt: Makten ska ligga så nära människan som möjligt, det vill säga lokalt. I vår följdmotion är vi väldigt tydliga: Ja, regelverk kan absolut behöva justeras, men det räcker inte. Det som krävs är en politik som gör det möjligt att bygga och bo, lönsamt att investera och attraktivt att leva och arbeta på landsbygden.

Eftersom jag ser en del studenter på läktaren här inne vill jag säga varför den här frågan är extra viktig. Sverige är ett extremt vackert, avlångt land. Olika delar av Sverige har olika förutsättningar men är extremt viktiga för att helheten ska fungera. När man från regeringens sida väljer att inte ta vara på möjligheterna och underlätta för människor som bor där gör man inte sitt jobb.

Herr talman! Regeringens förslag är inte helt utan värde, men det är ett typiskt exempel på att det görs för lite på ett område som kräver mer. I det vakuumet växer frustrationen, inte minst hos de människor som gång på gång får höra att landsbygden är viktig men sällan märker det i praktiken.

Avslutningsvis, herr talman: Vi har en följdmotion, inte bara för att vi ska ha en sådan utan för att vi ser att det behövs en annan riktning. Vi ser att man behöver gå från kontroll till förtroende, från administration till utveckling och från ord om landsbygden till faktisk politik för den, Roger Hedlund.

Herr talman! Vi har en reservation i detta betänkande som jag naturligtvis yrkar bifall till.