Fru talman! Sverige står inför en fängelsekris av stora mått om vi inte får en regering som klarar av att bygga fler häktes- och anstaltsplatser än nuvarande regering gör. Om vi satsar på polisen och åklagarna som med mer resurser gör att fler döms, om vi skärper straffen och om vi skjuter upp den villkorliga frigivningen och dessutom gör detta i en tid av ökad brottslighet – då måste vi ha en regering som klarar av att styra, leda och leverera i hela rättskedjan.

Kriminalvården tar ju över i rättskedjan antingen efter en häktning eller efter en lagakraftvunnen dom. Det brottsförebyggande arbetet har misslyckats, men det lagförande arbetet har lyckats. Polis och åklagare har redovisat för domstolarna de bevis de funnit. Vittnen har berättat, och brottsoffer har kommit till tals. Det är dags att avtjäna sitt straff, sin påföljd, i anstalt och i frivård.

Kriminalvårdens vision är ”bättre ut”. Vare sig det handlar om korta eller långa fängelsestraff ska målet vara att straffet markerar slutet på den dömde kriminelles bana, ett liv utan återfall i brott. Det behöver därför vara en verksamhet med åtgärder och insatser som vi vet är effektiva och verkningsfulla – och inte bara slagord.

Kriminalvården behöver också vara en verksamhet med hög säkerhet för både medarbetare och intagna. Men den bild som Kriminalvården ger är inte en bild med de bästa förutsättningarna för det. Kriminalvården anger i sin årsredovisning för 2025 att ökningen av antalet intagna, platsbristen, den relativt stora andelen nyanställda och ökningen av antalet klienter med koppling till organiserad brottslighet sammantaget hade en stor påverkan på arbetsmiljöriskerna under 2025.

Det är därför välkommet att regeringen lade fram ett av Trygghetsberedningens förslag – att det ska vara möjligt att avtjäna fängelsestraff upp till ett och ett halvt år med fotboja i stället för, som tidigare, sex månader. Det gör skillnad i fråga om både återfallsrisken och den allvarliga situationen på landets anstalter.

Myndigheten, Kriminalvården, ansvarar för sin lokalförsörjning. Men det är regeringen som leder sina myndigheter. Jag är mycket bekymrad över att det skapas krutdurkar i landets fängelser, där den kriminalvård som de intagna behöver sätts åt sidan för att enbart klara av – det här är Kriminalvårdens egna ord – bassäkerhet. Det kan innebära att våra anstalter blir en väg ännu längre in i kriminalitet i stället för en väg ut.

Jag har också ett stort förtroende för Kriminalvården – det har uttryckts av andra. Men jag är allvarligt oroad över situationen. Sverige kan mer än så här.

Kriminalvården, Specialfastigheter och regeringen behöver presentera en hållbar plan för en kriminalvård värd namnet. Jag tycker inte att vi här i riksdagen ska bestämma exakt var de nya anstalterna och häktena ska byggas. Men jag vet att jag och många med mig har besökt och haft kontakter med kommuner i landet som är redo för etableringar. Det är svårt både för kommunerna och för oss partier att få tydliga besked. Det är i stort sett olika siffror varje gång man får information. I en sådan här viktig fråga behöver regeringen, myndigheter och särskilda samordnare vara tydligare. Under tiden begås nämligen fler brott. Fler lagförs, och fängelsernas kapacitet utmanas rejält.

Jag vill här passa på att nämna att Centerpartiet står bakom förslaget om att hyra platser i Estland.

Fru talman! Vi kan återgå till Trygghetsberedningen. Det var alltså en enig parlamentarisk utredning. Beredningen föreslog till exempel att Kriminalvården skulle få ett förtydligat hälso- och sjukvårdsuppdrag i sin myndighetsinstruktion och att uppdraget skulle ges en särskild statlig finansiering. Syftet med förslaget var att tillgängliggöra behandling för fler intagna.

De skulle få ett uppdrag att bedriva hälso- och sjukvård som har effekt på risken att återfalla i brott. Syftet skulle vara att ha sådan sjukvård för alla klienter. Socialstyrelsen skulle få i uppdrag att ta fram generella riktlinjer för vård för just frihetsberövade i syfte att stärka en sammanhållen vårdkedja.

Men allt det här säger regeringen nej till. Jag har sällan hört en ledamot från regeringspartierna nästan skryta över långsam handläggning och att goda förslag blir kvar i byrålådan. Det här är bra förslag som togs fram i enighet. De var remitterade och klara för ett och ett halvt år sedan. De behöver läggas på riksdagens bord.

Regeringen vill inte ens ställa sig bakom yrkanden om ett nationellt mål för minskad återfallsfrekvens och att resurser ska riktas till fungerande återfallsförebyggande insatser. Det är så att man häpnar.

Sverigedemokraten talade tidigare i debatten. Ledamoten är inte kvar i kammaren. Men ledamoten sa att målet för dem handlade om att för få sitter i fängelse. Målet var att fler ska sitta i fängelse. Centerpartiet tycker att det är för många som begår brott. Vi vill att färre ska begå brott. Det är en skillnad i fokus hos våra partier. Vi är för skärpta straff, men vi är också för ett skärpt brottsförebyggande arbete.

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 1.