Fru talman! Jag vill inleda den här sena debatten med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Det innebär alltså avslag på samtliga motionsyrkanden inom området kriminalvård.

Fru talman! Medan polisen och åklagarna står i frontlinjen i kampen mot brottsligheten är kriminalvården vår kanske viktigaste insats för att förhindra att brotten återkommer. Kriminalvårdens uppdrag är dubbelt. Det handlar dels om att skydda samhället genom att hålla dömda brottslingar frihetsberövade, dels om att ge förutsättningar för dem som är intagna att lämna kriminaliteten bakom sig. Repression och rehabilitering måste gå hand i hand.

Men verkligheten i dag är fortfarande oroande. Återfallen i brott ligger fortfarande på omkring 30 procent, enligt Brottsförebyggande rådets senaste siffror. Bland unga är situationen ännu mer alarmerande. Där återfaller en stor del av de gängkriminella i brott. Detta är inte värdigt ett samhälle som vill bryta kriminalitetens grepp. Och det är ett misslyckande, både för individen och för samhället.

Fru talman! Kriminalvården har under lång tid varit hårt pressad. Överbeläggningar, platsbrist i häkten och anstalter samt otillräckliga resurser har gjort att myndigheten i praktiken har gått på knäna. Det har fått konsekvenser.

Viktiga återfallsförebyggande insatser har fått stå tillbaka. Program som tolvstegsprogrammet mot missbruk och verksamheter som klosterverksamheten på Kumlaanstalten har lagts ned. Detta skedde under tidigare regering, som inte förmådde möta utvecklingen i tid. Resultatet blev en kriminalvård där möjligheterna att bryta ett kriminellt livsmönster försämrades.

Fru talman! Den nuvarande regeringen och samarbetspartierna har tagit ansvar för att vända utvecklingen. Kriminalvården har tillförts kraftigt ökade resurser. Utbyggnaden av anstalts- och häktesplatser sker nu i en takt vi inte sett tidigare.

Ett femtiotal byggprojekt är igång, och målet är att tredubbla kapaciteten inom en tioårsperiod. Som en kompletterande åtgärd kommer Sverige nu också att hyra fängelseplatser utomlands, i Estland. Det är en välkommen förändring som Kristdemokraterna har argumenterat för och drivit under många år.

Naturligtvis behöver det vara ett stort fokus på fortsatt utbyggnad. Jag vet att det finns flera kommuner som är beredda att vara en plats för ett nybygge, och vi bör fortsätta att driva på utvecklingen.

Samtidigt skärper vi också arbetet med att fler utländska medborgare som dömts för brott i Sverige ska avtjäna sina straff i sina hemländer eller utvisas efter avtjänat straff. Här tar regeringen ett större ansvar än vad tidigare regering lyckats med.

Fru talman! Dessa åtgärder är avgörande för att återupprätta rättsstaten, men de räcker inte i sig. Om vi ska minska brottsligheten på sikt måste vi också bryta återfallen. Ett långt fängelsestraff kan i sig ha en brottsförebyggande effekt, men det vore ett slöseri med både tid och resurser om inte tiden i anstalt också användes till att förbereda och motivera den intagne för ett liv utan kriminalitet.

Det gäller naturligtvis att hitta fram till kunskap och motivation och att söka livet utan brottslighet. Det kanske är en väg till ett yrke. Det kräver ett aktivt och målmedvetet arbete. Det kräver tydlighet kring rätt och fel. Och det kräver en förankring i de värderingar som vårt samhälle vilar på. Återfallsförebyggande program och arbete är viktiga delar i kriminalvårdens arbete.

Fru talman! Missbruk är en av de enskilt största drivkrafterna bakom kriminalitet. Uppemot 70 procent av de intagna har någon form av drogproblematik. Utan effektiva behandlingsprogram riskerar vi att människor gång på gång återvänder till samma destruktiva mönster. Det behövs målinriktade program för att motverka drogberoende.

För oss kristdemokrater är det naturligt att till exempel tolvstegsprogrammet återinförs brett inom Kriminalvården. Det var ju en metod som visade på goda resultat och verkligen gav människor en rejäl chans att bryta sitt beroende och därmed också sin koppling till kriminalitet.

Fru talman! Människan lever inte av bröd allena. Det finns också en existentiell dimension i varje människas liv. Det handlar om frågor om mening, ansvar, skuld och försoning. Här spelar den andliga vården inom Kriminalvården en viktig roll.

Under ledning av Sveriges kristna råd möter omkring 180 medarbetare vid Nav, Nämnden för andlig vård, de intagna i samtal, gudstjänster och vägledning kring etiska och existentiella frågor. Kriminalvårdens generaldirektör har själv beskrivit hur dessa möten kan bli början på en avgörande förändring i en människas liv. Detta är inte perifera insatser. Det är centrala delar i arbetet med att bryta kriminalitet. Det är därför viktigt att Navs verksamhet får både resurser och lokaler i den utbyggnad som nu pågår.

Fru talman! Ett annat konkret exempel är det som jag nämnde tidigare, nämligen klosterverksamheten på Kumlaanstalten. Där gavs intagna möjligheter till stillhet, reflektion och personlig utveckling. Det var en verksamhet som hjälpte människor att stanna upp, tänka efter och ompröva sina livsval. Den typen av rehabilitering går djupare än enbart beteendeförändring. Det handlar om att återknyta till grundläggande värderingar om rätt och fel, ansvar och människovärde.

Vi kristdemokrater tycker därför att denna typ av verksamhet bör återinföras på något sätt och naturligtvis ges möjlighet att utvecklas på fler anstalter i takt med att kapaciteten byggs ut.

Fru talman! Kriminalvården ska inte bara vara en plats där människor förvaras tills straffet är avtjänat. Det ska vara en institution som förkroppsligar rättsstatens värderingar: respekt för lagen, individens ansvar för sina handlingar och en möjlighet att återvända till samhället som en laglydig medborgare.

Men kriminalpolitiken slutar inte vid murarna. Vi behöver också skärpta straff för grova brott. Vi behöver ha fler poliser, men vi behöver också ett starkare brottsförebyggande arbete. Den här regeringen har påbörjat det här paradigmskiftet, där alla dessa delar hänger ihop.

Fru talman! Vi måste våga tala klarspråk om brottslighetens orsaker. När unga människor dras in i gängkriminalitet handlar det inte enbart om socioekonomiska faktorer. Det handlar om värderingar, normer och personligt ansvar. När barn används för att begå grova våldsbrott kan vi inte nöja oss med att tala om strukturer. Vi måste också tala om rätt och fel. Att förneka det är att blunda för verkligheten.

Därför betonar vi kristdemokrater familjens betydelse, vikten av tydliga normer och ett samhälle som håller samman. Regeringen har stärkt föräldraansvaret, byggt ut föräldrastödsprogram, utvecklat integrationspolitiken och arbetat för att ge skola och socialtjänst bättre verktyg. Det är också därför vi menar att moralisk reflektion, existentiell vägledning och fungerande behandlingsprogram ska vara en självklar del av kriminalvårdens uppdrag. Den som inte förstår betydelsen av värderingar kommer inte heller fullt ut att förstå hur vi bekämpar brott.

Fru talman! Dagens debatt visar att det fortfarande finns utmaningar. Platsbristen måste fortsätta att byggas bort. Det återfallsförebyggande arbetet måste stärkas ytterligare. Men riktningen är tydlig. Den här regeringen bygger ut kapaciteten. Vi skärper politiken, och vi stärker innehållet i kriminalvårdens arbete med ett stort fokus på återfallsförebyggande arbete. Det är så vi både skapar trygghet här och nu och minskar brottsligheten på sikt.

Med detta, fru talman, vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag, vilket innebär avslag på samtliga motionsyrkanden.

(Applåder)