Herr talman! Regeringen genomför nu den största offensiven mot brottsligheten i svensk modern historia. Det handlar om förstärkning av hela rättskedjan, nya verktyg till de brottsbekämpande myndigheterna, en helrenovering av det brottsförebyggande arbetet och en fullständig översyn av strafflagstiftningen.

Vi flyttar fokus från gärningsmannen till brottsoffret. Straffen ska spegla brottens allvar. Vi inför dubbla straff för brott som utförs i kriminella miljöer. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas, och reglerna om villkorlig frigivning har skärpts.

Fängelsestraff syftar till att ge brottsoffer upprättelse och att ge förövaren möjlighet att efter straffet återinträda i det öppna samhället som en laglydig samhällsmedlem. Men fängelsestraff syftar också inte minst till att skydda samhället från farliga gärningsmän. Frågan om att skärpa straffen handlar om rättvisa, att ansträngning ska löna sig och att brott ska straffa sig.

Herr talman! För att klara allt detta behöver Kriminalvården byggas ut kraftigt. Från 2023 till 2028 kommer Kriminalvårdens budget att mer än fördubblas – från 14 till över 30 miljarder kronor per år.

Sedan 2022 har 5 000 nya platser tillkommit. I Kriminalvårdens platskapacitetsplan för åren 2026–2035 har Kriminalvården prognostiserat en kraftig ökning av personer i fängelse från dagens 9 000 till ungefär 17 000.

Denna prognos bygger på lagstiftning från den 1 januari i år samt de reformer som finansieras i budgetpropositionen för 2026. Till det kommer de icke tidssatta reformerna från Straffreformutredningen samt förändrade regler för villkorlig frigivning, vilket kräver ytterligare ett stort antal platser. Från sommaren införs dessutom ett system med ungdomsavdelningar för unga under 18 år som döms till fängelse i stället för sluten ungdomsvård som i dag.

Herr talman! För att ha det självklara sagt: Antalet intagna beror, till sin natur, på brottslighetens utveckling. Regeringens offensiv mot kriminaliteten syftar ytterst till att brottsligheten ska minska och att Sverige ska bli ett tryggare och säkrare land.

En sak är dock säker. En kraftig utbyggnad av häkten och anstalter kommer att vara nödvändig under den tioårsperiod vi har framför oss. Det handlar om att bygga ut befintliga anstalter och häkten, att bygga helt nya anstalter och häkten i Sverige och att i fler fall överföra verkställighet till den dömdes hemland i de fall då det handlar om utländska medborgare.

Regeringen har dessutom skrivit avtal med Estland om att hyra 600 fängelseplatser i Tartu med start i år. Riksdagen kommer att behandla den frågan senare under våren.

I detta sammanhang, fru talman, finns det anledning att påminna oss om hur det lät när vi förra året debatterade motsvarande betänkande. Då sökte jag klarhet i Socialdemokraternas hållning till kriminalvårdsplatser utomlands. I Socialdemokraternas reservation i betänkandet var de mycket klara med att de inte ville gå vidare med planerna på att hyra anstaltsplatser utomlands. De uttryckte det på följande sätt i sin reservation: ”Vi begär därför att regeringen inte ska gå vidare med planerna på att hyra anstaltsplatser utomlands.”

Efter det har Socialdemokraterna glädjande nog bytt uppfattning. Frågan om fängelseplatser utomlands kan således läggas till den lista på förslag där Socialdemokraterna först är bestämt emot för att en kort tid senare byta uppfattning.

Vi minns hur det var när riksdagen beslutade om lagstiftning för säkerhetszoner. Då menade de att zonerna var diskriminerande. Men bara någon månad senare ville de införa säkerhetszoner i hela södra Stockholm.

Socialdemokraternas kamrater på den rödgröna sidan, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, tycks dock fortsatt motsätta sig förslaget om anstaltsplatser utomlands. Det är tydligt att med en rödgrön regering skulle många viktiga rättspolitiska reformer inte komma på plats på grund av Socialdemokraternas egen oförmåga men inte minst också på grund av att de rödgröna kamraterna skulle fungera som effektiva bromsklossar.

Fru talman! Personer som upprepade gånger begår brott står för en mycket stor andel av den totala brottsligheten i samhället. Ett effektivt återfallsförebyggande arbete kan därför ge stora vinster för samhället såväl för den enskilda individen som för samhället som helhet.

En av Kriminalvårdens grundläggande uppgifter är att verka för att återfall i brott förebyggs, bland annat genom att samverka med olika aktörer i samhället. För att stärka det återfallsförebyggande arbetet och för att skapa förutsättningar för en bred samsyn och långsiktighet i dessa frågor styrde regeringen om riktningen för den parlamentariska trygghetsberedningen.

Beredningen hade av den tidigare, socialdemokratiska regeringen fått ett ganska brett och något flummigt uppdrag. Nu blev det ett tydligt uppdrag kopplat till det återfallsförebyggande arbetet och till att se över samhällets arbete med att förebygga återfall i brott.

Trygghetsberedningen lämnade i bred enighet en lång rad förslag på reformer. I en reservation vill de rödgröna partierna, som ledamoten före mig beskrev, rikta ett tillkännagivande till regeringen om att genomföra Trygghetsberedningens förslag. Det känns fint att de fyra partier som tycks vara oense om det mesta ändå kan komma överens om något.

I sak är det ett tämligen svagt krav. Betänkandet har varit ute på remiss, och regeringen arbetar nu systematiskt vidare med dessa frågor.

Ett av de förslag som beredningen enades om var att utöka möjligheten att verkställa en fängelsepåföljd utanför anstalt med det som i dagligt tal kallas fotboja. Det är en reform som har varit efterfrågad från Kriminalvården och som sedan den 1 januari i år finns på plats.

Beredningens förslag om utslussning och övervakning hanteras i propositionen om ett ändamålsenligt samhällsskydd och tydliga reaktioner vid återfall i brott. Propositionen behandlas i riksdagen nu under vårterminen.

Regeringen har också gett två uppdrag för att stärka Kriminalvårdens återfallsförebyggande verksamhet. Det handlar dels om att vidareutveckla åtgärder för att motverka återfall i brott, dels om att tillsammans med Konsumentverket motverka överskuldsättning bland intagna på anstalt och i häkte.

För att stärka hälso- och sjukvården vid återfallsförebyggande insatser finns det också en bred enighet. Regeringen arbetar vidare även med dessa frågor.

Fru talman! När vi talar om återfallsförebyggande arbete går det inte att bortse från det slapphänta sätt som vi i Sverige har hanterat personer som gång på gång återfaller i brott. En viktig del i de kommande straffreformerna är därför att återfall i brott mer än i dag ska leda till hårdare straff. I klartext innebär det att den som återfaller i brott kommer att få mer kännbara påföljder.

En förutsättning för att ett brott ska komma att straffas hårdare är dock att Sverige även efter valet har Ulf Kristersson som statsminister.

Jag noterar att Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill göra enkelbeläggning till norm inom Kriminalvården. Det kan låta som en enkel sak, men jag kan berätta för er som lyssnar att det inte är någon liten sak.

Vi har i dag flera tusen dubbelbelagda platser på häkten och anstalter. Det är platser som inte lätt låter sig ersättas. Det skulle inte bara sätta stopp för de skärpta straff som nu är på väg fram. Frågan är även vilka kriminella som Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill ska släppas ut i förtid för att möjliggöra enkelbeläggning. Är det våldtäktsmannen? Är det den gängkriminella som har hotat vittnen? Eller är det den som har smugglat vapen och narkotika till Sverige?

Jag förväntar mig inte något svar på den här frågan i dag, men det är uppenbart att med en socialdemokratisk rödgrön regering kommer de reformer som Moderaterna och regeringen går fram med inte att kunna fullföljas.

Fru talman! Även om det i dag är svårt att bedöma det exakta antalet intagna på häkten och anstalter om tio år är det uppenbart att en kraftfull utbyggnad av Kriminalvården kommer att krävas. Var och en inser lätt magnituden i utmaningen. Det handlar naturligtvis om den fysiska utbyggnaden i sig, men också om kriminalvårdens kompetensförsörjning. Men att det är svårt förändrar inte det faktum att det är nödvändigt.

Jag vill slutligen ta tillfället i akt och tacka alla medarbetare inom Kriminalvården för de insatser de gör varje dag. Även om arbetssituationen ibland kan vara utmanande och ansträngd är det en stolt och engagerad yrkeskår jag möter varje gång jag besöker någon av Kriminalvårdens verksamheter.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)