Herr talman! I dag debatterar vi sysselsättning och boende på landsbygden här i kammaren. Lantbruket och en levande landsbygd är av största vikt för Sverige. Det gäller att vi skapar goda förutsättningar för lantbruket att verka, vidareföras och skapa goda ordningar för Sverige. Detta är extra viktigt i dessa tider, med oroligheter och krig i vår omvärld.

I dag kräver generationsskiften inom lantbruksegendomar ofta tillstånd. Det innebär kostnader och administrativt arbete både för de enskilda och för myndigheterna. Syftet med dessa tillstånd vid generationsskiften är att säkerställa en levande landsbygd, att vi använder oss av marken på ett hållbart sätt och att kontrollera ägandet av jordbruksmark. Målet är att förhindra spekulation och säkerställa att marken används effektivt.

Vissa vill gå längre och ändra lagstiftningen i fråga om inlösenskyldighet. Man tror att den motverkar reformens syfte. Jag menar att nuvarande glesbygdsbestämmelser är viktiga för att bosättningen och sysselsättningen på orten ska fungera på ett bra sätt. Jag håller med om vikten av att behålla nuvarande system med de justeringar som läggs fram i propositionen. De nuvarande begränsningarna när det gäller förvärv av egendom bedöms vara viktiga. Det behövs också ett skydd för säljare genom en inlösenskyldighet för staten.

Lösningen på problemet med egendomsförflyttningar inom lantbruksegendomar är att man genom denna proposition tar bort kravet på tillstånd för lantbruksegendomar när de övergår till syskon eller föräldrar till överlåtaren eller när makar förvärvar gemensamt och någon av makarna är överlåtarens förälder eller syskon.

Med förslaget i den proposition som ligger på bordet i dag minskar vi kostnaderna när tillstånd ej krävs vid förvärv av lantbruksegendom. Vi sparar också tid och skapar bättre villkor för en levande landsbygd. Byråkratin försvinner. Vi underlättar även generationsskiften, värnar familjelantbruken och skapar bättre möjligheter att bo och verka på landsbygden.

Avslutningsvis, herr talman, ställer jag mig bakom förslaget i propositionen och den lagändring som föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.