Herr talman! Vi debatterar nu järnvägs- och kollektivtrafikfrågor. Järnvägen i Sverige spelar en mycket viktig roll i transportsystemet genom sin förmåga att både transportera många människor samtidigt och frakta stora mängder tungt gods på ett effektivt sätt.

Herr talman! Riksdagen har beslutat att lägga över 1 200 miljarder på tolv år i den nya nationella infrastrukturplanen för 2026–2037. Det är en svindlande summa – mer än 100 miljarder per år. Men behoven är stora, och underhållet är eftersatt. På grund av omvärldsläget, med Rysslands krig i Ukraina och inträdet i Nato, krävs det stora förbättringar av infrastrukturen.

För att kapaciteten ska ökas ska underhåll och kostnadseffektiva åtgärder stå i centrum – tillsammans med ny kapacitet där den behövs. Man ska också bygga bort flaskhalsar. Regeringen lägger hela 79 procent av budgeten för nyinvesteringar på järnvägen och lägger 210 miljarder på underhåll. Underhållsskulden ska vara åtgärdad senast 2050. För att uppnå det har regeringen gett Trafikverket i uppdrag att förbättra metoderna, inte minst genom underhållståg, för att effektivisera underhållet och minska störningarna i pågående trafik. Som ett resultat har Trafikverket nu upphandlat tre nya underhållståg.

Riksrevisionen lade i december 2023 fram en rapport med en analys av den nuvarande nationella planen. Kritiken var kraftig, framför allt för att man inte kunde se en koppling mellan innehåll och samhällsnytta. Den nuvarande regeringens prioritering av underhåll kommer att vända den trenden; samhällsnyttan är nu äntligen i fokus.

Det nya signalsystemet på järnväg, ERTMS, ska införas i Sverige till 2042. Liberalerna och samarbetspartierna har sagt att vi vill se ett betydligt snabbare införande av det systemet. Med det nya signalsystemet kan man packa fler tåg på befintlig järnväg, då man inte behöver ha så stora säkerhetsavstånd. Samtidigt ger regeringen stöd till tågoperatörerna för den utrustning som krävs på varje tåg för ERTMS.

Utökad kapacitet kan nås med underhåll, ERTMS och naturligtvis ny järnväg. Det är många projekt som står på kö. Ett sådant gäller den sträcka som har störst kapacitetsbrist i hela järnvägsnätet: Göteborg–Alingsås. För mig är det obegripligt att det projektet inte redan ligger i den nationella planen. Göteborgs Hamn, Green Cargo, SJ, regionerna i norr med flera pekar ut projektet för denna sträcka som ett av de absolut högst prioriterade i Sverige, men trots det ligger det inte i planen.

Sträckan Göteborg–Alingsås har stor påverkan på hela Sverige, både för resenärer och för företagsgods. Det gäller inte minst på den viktiga sträckan mellan Sveriges två största städer och på godsstråken, till exempel från Norrlandskusten ned till Göteborgs hamn. Sträckan är också viktig för totalförsvaret. Liberalerna vill att sträckan Göteborg–Alingsås byggs ut till 2035. Då kommer godskapaciteten i Göteborgs hamn att ha ökat med 80 procent. Transporter som motsvarar den ökningen kan bara järnvägen klara, men det får inte plats fler tåg på den sträckan i dag.

Herr talman! Liberalerna anser att järnvägsunderhållet ska fortsätta att upphandlas i konkurrens. På det sättet tar vi vara på den samlade kompetensen i de internationella bolagen för effektivt underhåll av järnväg och kan utnyttja kreativiteten och flexibiliteten hos mindre bolag. Studier visar att vi får bättre underhåll till lägre kostnad genom att upphandla underhållet.

Jag vill också lyfta fram vår gränsöverskridande järnvägstrafik, som behöver rustas upp och byggas ut. Samordningen mellan de nordiska länderna är helt avgörande, inte minst nu efter inträdet i Nato. Det ställer stora krav på våra järnvägar. Här är till exempel Inlandsbanan en underutnyttjad resurs. Liberalerna anser att vi bör utreda hur vi organisatoriskt kan underlätta för framtida gemensamma nordiska infrastruktursatsningar. Vi vill också se ett nordiskt transportministerråd. Är det någon fråga som berör ett integrerat Norden till 2030 är det just hur vi transporterar oss runt om i Norden på ett enkelt sätt.

Herr talman! Liberalerna värnar rätten och möjligheten till färdtjänst. Antalet beviljade ansökningar om färdtjänst har dock minskat kontinuerligt. Allt fler kommuner och regioner nekar tillstånd med motiv som att personer som har grav synnedsättning eller är blinda kan lära sig gångsträckorna utantill. Eftersom de kan gå anses de inte behöva färdtjänst, trots att de inte kan se. Regeringen har nu tillsatt en utredning som ska undersöka utvecklingen av rättspraxis och ge underlag och förslag till förändring.

Med de orden, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

(Applåder)