Herr talman! Jag behöver inte att Magnus Jacobsson lär mig hur svensk politik fungerar. Jag är väl införstådd med hur infrastrukturpolitiken går till och dess processer på nationell nivå.

Jag kan konstatera att Magnus Jacobsson uppenbarligen inte har tagit sig tid att lyssna på vad jag har sagt, för jag har konstaterat att det är bra att den här regeringen har fortsatt med de uppräkningar som vi socialdemokrater har gjort när det gäller järnvägen. Men jag har också väldigt tydligt sagt att det här hänt någonting i Sverige och Europa som förändrar allting.

När Ryssland invaderade Ukraina förstod vi alla – i varje fall vi socialdemokrater – att järnvägen är en vital del av vår motståndskraft. Därför lade vi om vår politik, herr talman. Vi gjorde en prioritering på 45 miljarder mer till järnvägen. Och vi har i budgetmotion efter budgetmotion anslagit mer till järnväg och väg, för vi förstår en mycket enkel premiss: Det räcker inte att vara överens om mer pengar till försvaret om man inte har ett totalförsvar värt namnet.

Jag väntar och väntar på att Kristdemokraterna och de andra Tidöpartierna ska komma till samma insikt. När ni gör det kommer vi att vara glada över att kunna sträcka ut handen och samarbeta. Sverige förtjänar nämligen en riksdag som håller ihop och som förstår det som vi har förstått inom försvarspolitiken: att infrastrukturpolitiken är viktig. Här måste vi lägga populismen åt sidan och komma samman.

Min hand är nu utsträckt, och den kommer att fortsätta vara det. Magnus Jacobsson, som företräder infrastrukturministerns parti, får gärna ta med det till sin minister.

(Applåder)