Herr talman! Jag har den största respekt för enskilda fall, men jag tycker att det är viktigt att vi i Sveriges riksdags talarstol inte tar upp myndighetsutövning gällande enskilda.

Det är klart att vi ska ha en diskussion och en debatt om lagstiftningen och dess konsekvenser, men i debatten som nu har pågått om denna problematik måste man faktiskt också addera något som kanske inte alltid kommer fram i debatten, nämligen att många av dem som nu har utvisats när de fyllt 18 kan ha befunnit sig i Sverige under en längre period då de under större delen av tiden mest sannolikt har varit här illegalt. Det här har Migrationsverket också påpekat.

Detta gör att man inte kan lägga till den tid då ens föräldrar – det är ju absolut inte barnens fel – har valt att stanna i Sverige illegalt och inte följa ett utvisningsbeslut. De kanske också har ansökt om asyl ett antal gånger men ändå inte följt utvisningsbeslutet och lämnat landet. Det kan inte tas till intäkt för att lagstiftningen inte fungerar som helhet.

I de enskilda delar där unga vuxna gör rätt för sig, anstränger sig och till exempel vill gå klart gymnasiet har vi dock aviserat att vi kommer att korrigera lagstiftningen. I väntan på att detta ska läggas fram har Migrationsverket meddelat att de inte går vidare med dessa ärenden eftersom de förväntar sig gynnande beslut längre fram. Detta är helt enligt den ordning vi ska ha i Sverige, som ju är en rättsstat där vi stiftar lagar som sedan tillämpas av oberoende myndigheter och domstolar. Det tycker jag är rätt och rimligt.

Precis det som gäller Vänsterpartiet gäller också Miljöpartiet: Deras bevekelsegrunder handlar inte alls enbart om den här gruppen, utan Miljöpartiet vill ju i princip också ha fri invandring. Man ska inte behöva ha några egentliga skäl. Har man bara gömt sig här i landet tillräckligt länge illegalt ska man få ta del av en amnesti.

Så kan vi inte ha det, men detta är alternativet med Magdalena Andersson som statsminister: att Miljöpartiet kommer att kräva detta.