Protokoll 2025/26:105 Onsdagen den 15 april

ärendedebatt / Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor
Anf. 164 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Jag vill även i denna debatt inleda mitt anförande med att yrka bifall till en reservation, och jag väljer att yrka bifall till reservation 12.

Herr talman! Ett sammanhållet Sverige kräver en infrastruktur som fungerar. Det kräver en infrastruktur av hög kvalitet oavsett vilket transportslag vi pratar om, men eftersom denna debatt handlar om järnvägen och kollektivtrafiken får jag hålla mig till det.

Den mobilitet som järnvägen och kollektivtrafiken skapar ger verkligen frihet. Att kunna ta tåget till jobbet, att kanske kunna skjutsa barnen till träningen med hjälp av kollektivtrafiken eller att som företagare kunna lita på att godset kommer fram till hamnen i tid är grundläggande för ett fungerande samhälle. Då blir infrastrukturen som blodådror som håller samman både vår ekonomi, vår klimatomställning och vår landsbygd – och stadsbygd.

I dag, herr talman, ser vi dock hur de här blodådrorna krackelerar. Vi har en enorm underhållsskuld på järnvägen. Vi är också alla oerhört medvetna om att det inte finns någon quickfix. Vi är medvetna om att man behöver köra på järnvägen och samtidigt underhålla den. Jag betackar mig därför för de olika påståenden om att andra ledamöter inte skulle ha full förståelse för problematiken som vi tidigare hörde i trafikutskottets debatt om ett annat ämne.

Underhållsskulden är stor. Det handlar om slitna spårväxlar och ett föråldrat signalsystem. Som en tidigare talare nämnde är också ERTMS ett viktigt system, och vi behöver lyfta fram att regeringen nu tar ett krafttag mot det i den plan som kommer – om det nu är så att detta finns kvar i den plan som kommer, när den nu kommer.

Förra året var ett bottenår när det gällde tågens punktlighet. Det handlar inte bara om statistik. Det handlar om tusentals människor som missar hämtningar på förskolan och företag som förlorar mycket pengar i utebliven tillväxt.

Centerpartiet vägrar att acceptera en politik som bara lappar och lagar. Vi behöver ett Sverigelyft. Vi behöver ytterligare resurser till järnvägen. När vi nu går över till ett balansmål frigör det medel över en tioårsperiod som vi har möjlighet att investera i infrastruktur. Det finns olika typer av infrastruktur, men här är inte minst järnvägen en otroligt viktig del.

För att detta ska bli verklighet vill vi se en partiöverskridande infrastrukturberedning. Vi kan inte ha de här lappkasten där bollar kastas fram och tillbaka. I ett tidigare replikskifte nämndes en del av en järnväg i södra Sverige som ibland är inne i planen och sedan lyfts ut ur planen, och sedan får vi se om några veckor om den har lyfts in i planen igen. Det är inte ett trovärdigt sätt att hantera detta. Vi måste göra på ett annat sätt. Vi måste säkerställa Sveriges långsiktiga utveckling, inte bara för en mandatperiod i taget.

Järnvägen är ryggraden i ett klimatsmart transportsystem. Vi vet dock att kapaciteten i dag slår i taket. Vi ser kritiska flaskhalsar. Det gäller sträckan Göteborg–Alingsås och Södra stambanan genom Skåne. Vi behöver bygga ut Malmbanan. Den liknar ibland Sveriges egen Suezkanal när det blir den typ av stopp som vi kan se. Vi måste fullfölja Norrbotniabanan. Vi måste fullfölja Nya Ostkustbanan, som statsministern lovade i den förra valrörelsen. Det blir därför oerhört intressant att se vad den kommande planen innehåller.

Men vi vet också alla att vi behöver ytterligare resurser till att bygga infrastruktur. Därför var det välkommet att regeringen tillsatte en utredning ledd av Claes Norgren, som också kom med förslag både på hur man skulle kunna genomföra infrastrukturbyggen på ett mer effektivt sätt och på hur mer kapital skulle kunna komma den svenska infrastrukturen till del.

Från Centerpartiets sida vill vi se någon form av – ursäkta, herr talman, om jag säger ett engelskt uttryck – task force, en styrka som möjliggör att snabbt bygga bort de förseningar som i dag plågar tågtrafiken. Och som sagt: Var är planen? Vi väntar ju på den.

Herr talman! Jag vill gå över till den andra delen av betänkandet, den som handlar om kollektivtrafiken. Den måste fungera för alla, oavsett var man bor. Det är orimligt att prisskillnaderna på månadskort är så stora över landet och att resandet försvåras av krångliga regionala biljettsystem.

Centerpartiet skulle önska att vi kunde införa ett nationellt biljettsystem så att det blev betydligt enklare att resa över länsgränser med en enda biljett. Vi vet att det inte är alldeles lätt. Vi vet att det inte bara finns fördelar. Men vi behöver ändå genomföra detta för att göra det enklare att resa.

Vi ser också med stor oro på hur nattågstrafiken monteras ned. Nattågen är en symbol för ett sammanhållet land och en viktig länk både för arbetspendling och för turism över långa sträckor. Vi vill säkra långsiktiga anslag för nattågen till Jämtland och Norrland, och vi vill se sänkta banavgifter för att göra tåget mer konkurrenskraftigt mot både flyget och bilen.

Det är oerhört problematiskt att regeringen inte har tagit ett större ansvar för nattågsfrågan. Jag tror att vi alla förstår att det blir svårt att upprätthålla den kvalitet vi skulle vilja se, både i form av avgångar och turer och i form av tillräckligt bra vagnar, om man ska upphandla nattåg och inte har mer resurser att göra det för.

Detta är en fråga som har kommit upp med jämna mellanrum i trafikutskottet under mandatperioden. Tyvärr, Tidöpartier, imponerar det inte hur detta har skötts av er regering.

Slutligen, herr talman, handlar klimatomställningen också om att göra det enklare att göra rätt. Vi vill se en snabb elektrifiering av de tunga transporterna. Vi vill testa ny teknik som vätgaståg på sträckor där elektrifieringen dröjer. Vi vill att Sverige på riktigt ska vara ett innovationsland som visar att det går att förena ökad mobilitet med minskad klimatpåverkan.

Vårt mål är tydligt: ett sammanhållet Sverige där infrastrukturen bygger framtidstro i varje del av landet. Det är vad vi vill se.

Då handlar det också om ett fungerande Sverige där alla kan delta i samhällslivet oavsett funktionsförmåga. Jag vill därför här även nämna färdtjänsten. Den är en förutsättning för många för att kunna arbeta, studera och träffa vänner. Vi ser med oro på hur rätten till färdtjänst urholkas och hur bedömningarna skiljer sig åt över landet. Vi vill stärka rätten till färdtjänst och säkerställa att bedömningar görs utifrån principen dörr till dörr. Ingen ska lämnas utanför för att tekniska regelverk är anpassade efter storstäder men missar verkligheten på landsbygden.

Vi i Centerpartiet väljer inte mellan stad och land eller mellan olika transportslag. Vi väljer en politik som får hela Sverige att fungera. Genom handlingskraft, underhåll och investeringar bygger vi ett tryggare och grönare Sverige för alla – för vi vet att Sverige kan mer.

(Applåder)