Herr talman! Ledamoten Jönsson säger: Jag är inte nöjd, och det borde inte heller Ulrika Heie vara. Nej, och jag ställer ju en fråga: När det finns en utredning som har gett ett antal förslag på vad man ska göra, hur är det möjligt att man inte tar till vara de förslagen och gör en förändring?

Vi vet alla att förändringar av olika slag kan behöva genomföras i flera steg, men att gömma frågan i ännu en utredning har ju direkt motsatt effekt. Det innebär att människor får vänta ännu längre på den rättvisa vi vill se, det vill säga att bedömningen blir likvärdig i hela landet. Här finns ju förslagen, och här finns möjligheterna att göra förändringen.

Jag förstår om ledamoten Jönsson inte är särskilt nöjd med hur hans egen regering har hanterat frågan. Därför blir min fråga: Var det fel att tillsätta ännu en utredning? Kunde man inte ha vidtagit de åtgärder som krävdes för att komma till rätta med detta?

Jag tror att vi alla har viss möjlighet att sätta oss in i situationer. Vi blir satta i olika situationer där vi får testa en tillvaro utan synmöjligheter. Jag tror också att alla partier har träffat Synskadades Riksförbund och tagit del av de berättelser som finns. Därför är det väldigt märkligt att förslaget blir att tillsätta en utredning trots att det finns riktiga förslag.

Är Patrik Jönsson missnöjd med regeringens hantering, eller tycker Patrik Jönsson att den är bra och att det behövdes ytterligare en utredning?