Herr talman! I det betänkande vi i dag debatterar hanteras 31 olika yrkanden. Det handlar om yrkestrafik och taxi. Yrkestrafiken är blodomloppet i ett fungerande samhälle. På samma sätt som ungefär 90 procent av alla transporter till och från Sverige sker med båt transporteras cirka 80 procent av all godsvolym inom landet med lastbil. Många företag runt omkring i Sverige är helt beroende av dessa transporter då de i praktiken håller sitt lager på lastbilen. Det är också många butiker, framför allt matbutiker, som är helt beroende av att transportsystemet fungerar.

Skulle det gå bara några dagar utan att transportsystemet är igång innebär det stora problem för alla som bor i en större stad. Man kan helt enkelt konstatera att utan ett fungerande transportsystem står Sverige stilla. Detta är extra allvarligt med tanke på situationen i Ukraina. Vi har mycket vi behöver lära därifrån.

En annan viktig del, utöver de som gör jobbet och befinner sig i transportsystemet, är det vi till viss del redan har debatterat, nämligen att ta itu med underhållsskulden. Om man inte kraftigt satsar på att rusta upp våra vägar är det stor risk att det som halkar efter blir underhållet på landsbygden. Jag tror att vi är många som kommer från utanför de större städerna som har den känslan. De stora städerna tenderar att få det de behöver. Det är längre ut i systemet som det tar tid. Därför är jag väldigt oroad över socialdemokratins budget.

Jag har stor respekt för att man vill satsa på järnväg, och vi kommer snart att debattera även det. Men 80 procent av alla transporter sker på väg. Det är därför regeringen har satsat på underhåll. Det är därför regeringen har satsat på stöd till enskilda vägar. Det är också därför regeringen har satsat så oerhört mycket på att bygga upp BK4-systemet. Det handlar om att få ett fungerande transportsystem.

Vi är väl medvetna om att transportsektorn står för ungefär 36 procent av koldioxidutsläppen. Industrin står för 30–33 procent. Det är storheter. Ofta i debatten låter det nästan, herr talman, som om Sverige vore ett dåligt land. Men sanningen är den att vi står för 0,1 procent av världens totala utsläpp. Det ska jämföras med Kina som står för 33 procent, eller USA som står för 12 procent och Indien som står för 7 procent. Om vi med vår teknikutveckling skulle lyckas exportera vårt kunnande till Kina så att deras utsläpp minskar med en procentenhet är det en större miljöinsats än alla de straffåtgärder som den tidigare regeringen utsatte vanliga svenskar för på landsbygd och i städer.

Om vi lyckas med vår teknikutveckling och får bilar, flyg och sjöfart att fungera mer miljövänligt har det otrolig effekt på miljön. Det är det som gör att vi kristdemokrater stolt säger att vi står för en svensk miljöpolitik, men att den bygger på samarbete inom EU. I dag finns Carbon Border Adjustment Mechanism, där man helt enkelt tar betalt för CO2-utsläpp. Här har vi kristdemokrater med Peter Kullgren i spetsen lagt fram ett förslag om att inkludera varor som produceras med kolkraft. Skillnaden är att vi anser att man ska kunna lägga tull på detta. Den röda sidan tenderar att säga att medborgarna i Sverige ska räkna in CO2-avgift eller CO2-utsläpp i de varor de köper. Det innebär att våra medborgare ska ta ansvar två gånger för miljöutsläppen. Först ska vi ta ansvar för våra egna, och sedan ska vi ta ansvar för andra länders utsläpp. Det är en fullständigt orimlig hållning.

Den rimliga hållningen är att vi tar ansvar för våra miljöutsläpp. Sedan beskattar vi via tullar i ett gemensamt europeiskt arbete så att Kina och andra länder börjar ta ansvar för sina utsläpp. Det är den rimliga hållningen, inte att vi ska straffbeskatta våra transporter och våra medborgare.

En annan åtgärd som regeringen har jobbat mycket med är BK4-vägar. Syftet är längre och tyngre fordon. Kan vi få fram sådana – jag tycker personligen att Finland är en förebild med detta – skulle förbättrad miljö bli resultatet.

Vi från kristdemokratiskt håll håller fast vid Fit for 55 och nettonollutsläpp fram till 2050, men vi vill jobba inom det europeiska systemet. För att vara helt ärlig: Sverige är ett föregångsland. Vi har ingen anledning att skämmas. Det hindrar dock inte att vi fortsätter att jobba med bränslen och elektrifiering. Men om vi ska lyckas med det här har vi nästa problem, herr talman.

Alla inom transportsektorn pratar i dag om elektrifiering. Alla partier är överens om att vi ska försöka få yrkestrafiken och godsflödena att gå över till elektrifiering eller vätgas, som är en annan variant av elektrifiering. Det finns bara ett litet problem: Ska vi lyckas med detta måste det finnas kraftöverföring och kraft i rättan en tid.

Det är därför vi kristdemokrater lyfter fram vattenkraften – den småskaliga vattenkraften – och kärnkraften. Vi kan inte lita på tillfälliga vindpustar eller daglig sol utan lagringsförmåga.

Herr talman! Vi kommer att fortsätta kämpa för en miljöpolitik som gör att vi har en stark yrkestrafik och en stark miljöprofil, men det ska ske gemensamt med näringslivet, samtidigt med en energiutveckling och gemensamt inom EU.

En fråga som jag har lyft många gånger här i kammaren och har anledning att lyfta igen är avståndsbaserad beskattning. Här har vi kristdemokrater däremot inte med oss alla våra vänner i regeringen, men det här är trots allt en debatt som också handlar om vad enskilda partier tycker.

Jag var rätt ensam om att lyfta frågan under förra mandatperioden. Jag var för övrigt rätt ensam när jag sa att vi också måste lämna idén med överskottsmål, men jag är glad över att vi i dag har ett balansmål. Man måste ha mål och ekonomiska system som gör att man kan investera inför framtiden.

Vad är fördelen med det avståndsbaserade? Jo, man kan avveckla dagens fordons- och bränsleskatt och ha en beskattning som bygger på avstånd. Det är vad tyskarna har gjort. Vi har i dag Eurovinjettsystemet. Det har i princip alla utom Sverige och Schweiz lämnat. Förr eller senare kommer vi att vara tvungna att hitta en ny modell. Då har tyskarna redan jobbat fram en ny sådan.

Fördelen med en sådan avståndsbeskattning är att man kan stoppa in andra saker, exempelvis fordonets miljöprestanda. Man kan stoppa in vägtullarna så att de inte behöver sitta på en kamera, utan man jobbar med dem digitalt. Jag och vi kristdemokrater hoppas att det förr eller senare blir fler som kommer att titta på denna fråga.

Sanningen är ju att om vi lyckas med elektrifieringen och om vi får fler att köra elbil blir det färre som betalar för vägen. I dag är det de som tankar med bensin och diesel som betalar vägunderhållet. Men när du kör en elbil sliter du också på vägen, herr talman. Denna fråga kommer vi förr eller senare att vara tvungna att titta på.

Det finns ytterligare något som är viktigt att lyfta fram, nämligen våra rastplatser och tryggheten för dem som jobbar i systemen. Jag har vid åtskilliga tillfällen tagit upp mina resor till Ukraina, och jag kan konstatera att Polen är ett föregångsland. I sina vägsystem har de byggt upp bensinstationer, parkeringsplatser och möjligheter att duscha. Man kan stanna och sova tryggt en natt, för man vet att det finns människor som är i rörelse. Här har vi oavsett färg på flaggan, det vill säga partierna, något att titta på.

Herr talman! I debatten har det ställts frågor om taxibranschen. Här vill jag vara tydlig. Kristdemokraterna är generellt sett positiva till teknikutveckling. Det pågår en fantastisk utveckling. Olika appar och system växer fram. Med största sannolikhet kommer det snart att finnas självkörande fordon, vilket kommer att förändra en hel del av branschen.

För egen del tror jag att vi behöver titta på den danska modellen. Om jag inte svarade i replikskiftet tidigare är mitt svar nu att jag tror att vi kommer att vara tvungna att titta på den danska modellen. Där har man kopplat apparna till taxametern. Det blir väldigt konstigt om vissa betalar korrekt skatt och andra inte gör det.

Det finns andra förslag som taxibranschen har lyft fram om hur man exempelvis ska styra priser. Det är jag betydligt mer tveksam till; jag är klassiskt borgerlig. Men om en enskild medborgare ska kunna bedöma om ett taxipris är skäligt kanske det skulle vara ett förslag som hade ett rekommenderat kilometerpris. Om det sedan är Konsumentverket eller någon annan som gör det spelar mindre roll. I dag är det väldigt svårt att vara kund i Sverige. Man vet inte vad ett normalt kilometerpris för taxi är.

Det är likadant när kommuner upphandlar, herr talman. Då kan man välja att inte ta det lägsta priset, utan man tar pris med kvalitet. Om man som kund ska kunna göra rätt bedömning bör man veta vad som är ett kvalitetsmässigt pris. Det skulle Konsumentverket kunna fundera över.

Herr talman! Vid den här tiden förra året blev jag apostroferad av Heie. Frågan handlade om funktionsnedsatta och fenomenet med färdtjänst. Jag svarade vid tillfället att jag faktiskt inte hade någon aning. Jag kanske lindade in det lite mer, men det var vad jag egentligen sa.

Det här året har jag, herr talman, roat mig med att försöka få en aning. Jag har lyssnat till dem som jobbar med det här, bland annat de synskadades förening, och jag är lite förvånad över att vi inte kommer snabbare fram här. Jag delar nog den uppfattning som har lyfts fram: Om man är synskadad behöver man kunna få hjälp från dörr till dörr.

Det här är något som jag lovar – inte att regeringen genomför det, för det kan jag inte lova, men jag lovar att jag själv kommer att fortsätta att lyfta fram frågan. Jag kan tänka mig in i situationen om man är synskadad och blir lämnad på fel plats. Då är det inte så lätt att komma rätt. Det här är en fråga man behöver ta med sig.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla motioner.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).