Fru talman! I detta betänkande om socialtjänstens arbete behandlas bland annat frågan om Sveriges internationella adoptionsverksamhet, och jag tänkte inleda där.

Utredningen SOU 2025:61 tillsattes efter allvarliga uppgifter om oegentligheter vid internationella adoptioner till Sverige. Det handlar om fall där barn kan ha skilts från sina familjer på felaktiga eller olagliga grunder och där svenska aktörer inte har haft tillräcklig kontroll eller agerat tillräckligt kraftfullt.

Utredningen visar att det inte handlar om enstaka händelser utan om strukturella brister. Den pekar på otillräcklig rättssäkerhet, bristande kontroll och ett system där barnets rättigheter inte alltid har stått i centrum.

Mot den bakgrunden föreslår utredningen flera långtgående åtgärder. Det gäller bland annat en offentlig ursäkt till adopterade och deras familjer, inrättande av ett nationellt resurscentrum, rätt till ekonomiskt stöd för resor till ursprungsländer samt att den nuvarande ordningen för internationella adoptioner avvecklas. Internationella adoptioner ska enligt förslaget i fortsättningen endast vara möjliga i fall där det finns en personlig relation mellan barnet och den som vill adoptera. Det här är omfattande förslag. De speglar också allvaret i de brister som har identifierats.

Fru talman! För Miljöpartiet är det centralt att staten tar ett tydligt ansvar. När systemet har brustit i att skydda barns rättigheter krävs åtgärder som stärker rättssäkerheten och ger upprättelse till dem som drabbats. Vi anser att regeringen ska gå vidare med utredningens förslag, med beaktande av remissinstansernas synpunkter. Det gäller särskilt förslagen om en offentlig ursäkt, ett nationellt resurscentrum och ett stärkt statligt ansvar.

Men, fru talman, vi lyfter också ytterligare frågor som behöver hanteras. En sådan fråga är ratificeringen av konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, ICPPED. Organisationer som arbetar för adopterades rättigheter har lyft detta, och vi delar bedömningen att Sverige bör ratificera konventionen. Internationella adoptioner har i vissa fall inneburit att barn förts bort från sina familjer under omständigheter som måste förstås i ett människorättsperspektiv.

En annan central fråga är rätten till kunskap om sitt ursprung. I dag är många adopterade hänvisade till kommersiella dna-tester. Detta är inte rimligt. Vi anser att det ska utredas hur adopterade kan erbjudas gratis dna-testning och hur en nationell dna-databas kan inrättas. I väntan på en sådan lösning bör ekonomiskt stöd för testning kunna ges.

Stödet till adopterade behöver samtidigt stärkas. Utredningen visar att dagens stöd inte fullt ut motsvarar behoven. Det gäller både tillgången till stöd och den specifika kompetens som krävs. Ett nationellt resurscentrum är därför en viktig åtgärd. Stödet behöver omfatta adopterade, dem som adopterat och i många fall även adopterades barn.

Vi anser också att frågan om skadestånd bör utredas. Utredningen har inte haft det uppdraget, men det är en rimlig fråga att pröva när människor kan ha utsatts för allvarliga rättighetskränkningar inom ett system som staten har haft ansvar för.

Fru talman! Under de senaste åren har den ekonomiska situationen försämrats för många hushåll med små marginaler. Det gäller inte minst barnfamiljer. Prisökningarna på mat, boende och andra nödvändiga utgifter har varit kraftiga samtidigt som ersättningar och stöd inte har följt med i samma takt.

Regeringens politik har i flera delar förstärkt denna utveckling. Skattesänkningar som främst gynnar dem med högre inkomster tillsammans med bristande förstärkningar av trygghetssystemen har inneburit att klyftorna ökat. Detta märks tydligt i vardagen för många barnfamiljer som redan befinner sig i en ekonomiskt utsatt situation.

Vi i Miljöpartiet har i våra motioner pekat på behovet av en sammanhållen politik för att minska barnfattigdomen. Det handlar om att stärka barnfamiljers ekonomi, förbättra trygghetssystemen och säkerställa att samhällets stöd når fram till dem som behöver det mest. I vår följdmotion om det vi kallar en fattigdomsreform lyfter vi behovet av strukturella förändringar för att minska ekonomisk utsatthet och ge människor bättre förutsättningar att klara sin vardag.

Fru talman! I detta sammanhang är försörjningsstödet centralt. Det är samhällets yttersta skyddsnät och ska garantera en skälig levnadsstandard när andra inkomster saknas.

I dag ser vi dock att den årliga uppräkningen av riksnormen inte är tillräcklig. De kraftiga prisökningarna har gjort att stödet i många fall inte täcker de mest grundläggande kostnaderna. Det innebär att människor trots försörjningsstöd inte alltid kan upprätthålla en skälig levnadsstandard. Därför anser Miljöpartiet att riksnormen behöver höjas utöver den ordinarie uppräkningen.

Vi menar också att det behövs nationell statistik över ansökningar och avslag gällande försörjningsstöd. Det är en förutsättning för att man ska kunna följa utvecklingen, upptäcka skillnader mellan kommuner och säkerställa att systemet fungerar rättssäkert och likvärdigt över hela landet.

Fru talman! I betänkandet behandlas flera andra förslag från våra motioner, bland annat om hur vi kan stärka stödet till anhöriga och utveckla ett mer inkluderande arbetssätt inom socialtjänsten för barn och unga med NPF. Det kan man läsa mer om i våra motioner.

Med detta vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation 14.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)