Fru talman! Vi debatterar här i socialutskottet ett betänkande som handlar om socialtjänstens arbete. Det är en hopsamling av ett antal – jag tror att det är mer än hundra – förslag från enskilda ledamöter och partier som handlar om just socialtjänsten.

Orsaken till att fokus ligger på socialtjänsten är att det är en av de allra viktigaste stöttepelarna i det svenska samhället. Skolan är viktig, sjukvården är viktig och äldreomsorgen är självklart väldigt viktig liksom stödet till människor med funktionsnedsättning. Men just socialtjänsten har det yttersta uppdraget att finnas där när någon av de andra pelarna inte riktigt orkar med.

Jag skulle säga, fru talman, att detta nog också är det område där de största utmaningarna och de största problemen finns. Därför är det lite intressant att sitta och lyssna på företrädarna för Tidöpartierna, som säger så många vackra ord om hur bra det fungerar och att det inte finns något behov alls för riksdagen av att lägga sig i det här eftersom Tidöregeringen har full insikt i problemen och har förslag till lösningar på alla problem.

Var och en som har kontakter ute i den svenska socialtjänsten ser att detta inte stämmer. Det är inte en välfungerande verksamhet.

Man lyfter den nya socialtjänstlagen – det kommer jag ihåg att man gjorde även i den förra debatten som vi hade på detta område, för ett år sedan – som om det vore en gudasänd gåva som skulle kunna lösa i stort sett alla problem. Jag tycker att Gustaf Lantz från Socialdemokraterna uttryckte det på ett väldigt bra sätt när han talade nyss: Socialtjänsten är inte lagstiftningen, utan det är alla människor som arbetar i socialtjänsten – alla socionomer och socialsekreterare.

Det är där utmaningarna finns, fru talman. Vi har brist på socionomer. Vi har alldeles för få som söker tjänsterna som socialsekreterare. Vi har en omfattande kompetensbrist om man ser till antalet människor som faktiskt skulle behövas inom socialtjänsten.

För dem som har utbildat sig till socionomer och får sitt första jobb är det inte som det är inom sjukvården eller skolan, att man får introduktionsprogram och får komma in i jobbet. Introduktionsprogram för nyanställda socialsekreterare saknas i väldigt många kommuner. I sjukvården får man gå bredvid, som det kallas, under ett stort antal veckor, kanske månader, innan man börjar få ta eget ansvar. Det är inte ovanligt, fru talman, att man som nyutexaminerad socialsekreterare kastas in och får ta de allra svåraste fallen inom en socialförvaltning, för dem är det ingen annan som orkar ägna sig åt.

När man har jobbat ett antal år är möjligheterna till kompetensutveckling i allra högsta grad bristfälliga. Här i riksdagen har vi diskuterat och till och med beslutat om att det vad gäller sjukvården minsann ska vara lagstadgade krav på att man ska få rätt till kompetensutveckling. Men i den minst lika viktiga och sårbara socialtjänsten finns inga sådana krav alls. Där finns det ingen som lyfter att man borde ha rätt till kompetensutveckling.

Inom andra områden säger vi att det är självklart att det ska vara evidensbaserat, men just inom socialtjänsten ligger kanske de allra största problemen, till och med större än på skolans område, i att man inte har krav på och redskap för att arbeta utifrån evidens, forskning och beprövad erfarenhet. Detta, fru talman, hänger delvis samman med att de kraven, fram till dess att vi fick lagen, inte har varit tillräckligt skarpa, men dessutom är forskningen på de svenska lärosätena ganska undermålig på det här området. Sverige är inte alls ett ledande land vad gäller forskning i socialt arbete. Där ligger andra länder långt före oss beroende på att vi har en forskningstradition vad gäller socialt arbete som inte är anpassad till den verklighet som många socialarbetare befinner sig i.

Slutligen är det en otroligt tuff verklighet man möter i socialtjänsten. Få andra yrkesgrupper utsätts för hot, hat och skriverier i så stor utsträckning som just de som jobbar inom socialtjänsten. Detta är orsaken till att vi i Centerpartiet har sett ett behov. Vi har nu en ny lagstiftning, och det är bra – den skulle ha kommit långt tidigare. Men man bör dessutom från riksdagens och regeringens sida samla ihop detta till ett kraftfullt socialtjänstpaket där man tittar på vad vi kan göra för att stärka de människor som arbetar inom socialtjänsten.

Det är därför, fru talman, som jag yrkar bifall till vår reservation nummer 3.

(Applåder)