Protokoll 2025/26:104 Tisdagen den 14 april

ärendedebatt / Polisfrågor
Anf. 88 Martin Melin (L)

Herr talman! När jag stod här i talarstolen 2023 och vi skulle debattera motioner gällande polisen pratade jag i 18 minuter – sedan var vi tvungna att bryta för frågestund. Jag lovar att fatta mig mycket, mycket kortare i dag. Jag ska försöka att vara lite mer konkret.

Jag började med politiken för att jag upptäckte att saker och ting inom rättspolitiken inte riktigt fungerade. Lagar och förordningar var föråldrade och verkningslösa. Inte otippat var det framför allt lagar som styrde polisens arbete som jag tyckte hade sina brister. Det var brister som bara politiken kunde ändra på. Jag var absolut inte ensam om att påtala de här bristerna; det var många andra poliser som gjorde det.

Hur mycket jag än skrev debattartiklar, gav intervjuer eller satt i morgonsoffor var det dock ingen i det här huset, eller i huset på andra sidan Strömmen, som lyssnade eller reagerade. Ingen lyssnade på poliserna på gatan, som dagligen såg hålen och bristerna i lagstiftningen och som såg hur lagstiftningen i vissa fall gjorde att den brottsbekämpande verksamheten inte fungerade effektivt utan var uddlös. Kriminella kom undan. Det var varken svårt eller jobbigt att vara kriminell.

Det här var poliser som såg hur bättre lagstiftning och bättre verktyg skulle kunna göra att fler brott förhindras eller till och med klaras upp. Det enda som krävdes var nya lagar eller en förbättring av den befintliga lagstiftningen.

Jag vill påstå att det vi ser i dag – den organiserade brottsligheten, gängkriminaliteten och allt fler unga som dras in i kriminalitet – är ett resultat av en historiskt sett urusel rättspolitik. Men, herr talman, nu är jag här. Nu är jag engagerad i politiken, och jag känner någonstans att jag är i en position där jag faktiskt kan påverka. Jag är glad över att vara det under en period då vi äntligen har en regering som faktiskt vill göra skillnad. Det är inte en regering som bara pratar om att göra skillnad och tillsätter utredningar utan en regering som faktiskt vill göra skillnad och som också gör skillnad.

Vi har ett justitiedepartement som jobbar dygnet runt, med personal som är kunnig och ambitiös och som, misstänker jag, har den kontakt med verkligheten som jag tror tidigare har saknats på Justitiedepartementet.

Vi har för en gångs skull en justitieminister som på riktigt vill göra skillnad och som inte bara vill ha ett ämbete och en titel.

Gång på gång levererar Tidösamarbetet, med den ena reformen efter den andra, nya och effektiva lagar samt bra och efterlängtade verktyg till de brottsbekämpande myndigheterna. Inte minst får tullen nu vara den spjutspets mot smuggling som jag tycker att man ska vara. Kriminalvården får äntligen börja bygga och får äntligen börja anställa mer personal. Vi blir också fler poliser – antalet poliser per invånare är nu större än vad det varit de senaste 20–25 åren.

Vi har en regering som lyssnar, som tar in och som levererar. Det är förvisso en leverans som jag gärna hade sett redan för 20 år sedan.

(Applåder)