Herr talman! Sverige nås om inte varje dag så åtminstone varje vecka av nyheter om skjutningar, sprängningar, mord och annat grovt våld. Vi hör om olika övergrepp och allvarliga brott. Brotten är alldeles för många och alldeles för grymma, och de är förödande både för enskilda och för oss som land.

Vi läser även i notiser eller kanske i sociala medier om mängdbrott som stölder, skadegörelse och hot – brott som inte ens får någon svart rubrik längre.

Polisen har en mycket viktig – många gånger avgörande – roll i att skapa och återskapa tryggheten. Jag vill därför ta tillfället i akt att tacka alla poliser och polisanställda för de insatser som de gör dygnet runt, året runt, för oss alla i Sverige. Ett stort tack till er!

Det var med sorg och bestörtning som vi i helgen kunde läsa i Svenska Dagbladet om de poliser som valt att själva avsluta sina liv. Jag har inte mer information än vad som står i tidningen, men givet det som har framkommit och den situation som vårt land befinner sig i känns det viktigt att lyfta det här i dagens debatt.

Det vi har är nämligen en verklighet där våra poliser möter grov brottslighet, gängvåld, relationsvåld och mängdbrott. De möter också all den psykiska ohälsa som finns i vårt samhälle. Detta sker samtidigt som Polismyndigheten växer enormt och varannan polis i dag har mindre än tio år i yrket.

Dessutom fattar vi från regering och riksdag beslut i rask takt – ibland kanske alltför rask. Det kommer nya lagar – komplicerade, avancerade lagar – och nya verktyg som ibland med bara någon dags varsel ska användas korrekt och rättssäkert av våra enskilda poliser. Jag säger inte att våra poliser inte klarar detta, men vi måste vara medvetna om att nuläget innebär en enorm press.

Till detta ska läggas att poliser inte kan koppla av helt efter jobbet, som vi andra ofta kan. De behöver förvisso inte vara i uniform eller befinna sig på jobbet, men de har en ständig skyldighet att ingripa vid brott både på och utanför jobbet. Det är en skyldighet som är unik för polisen.

Arbetet med en hållbar arbetsmiljö blir därför helt avgörande för att vi ska kunna bekämpa den brottslighet vi har i Sverige i dag. Utan poliser spelar nämligen inte de stora budgettillskotten och alla de nya verktygen – såsom biometri, hemliga tvångsmedel och förverkande – någon roll. I samband med att rikspolischef Petra Lundh kommer till utskottet nästa vecka kommer jag därför att ställa frågor särskilt om det som har framkommit och om polisens arbetsmiljöarbete.

Herr talman! Polisen styrs av lagar, budget och regleringsbrev. Polisen har också en vision: Vi gör hela Sverige tryggt och säkert. Som centerpartist vill jag lyfta fram detta med hela Sverige.

Regeringen lägger landsbygdspropositioner på riksdagens bord. Man säger att hela landet ska funka och att den statliga närvaron är viktig. Där nämns såklart också polisen. Men i Tidöregeringens Sverige stänger polisen på landsbygden. Trots historiskt stora satsningar på polisen stängs flera polisreceptioner på landsbygden. Befolkningen i bland annat Dalarna och Blekinge har fått besked om att deras möjligheter att fysiskt besöka polisen med fasta öppettider kommer att försvinna.

Jag tycker att det är bra med satsningar på förbättrad service per telefon och digitalt. Jag tror heller inte att vi ska ha polisstationer i varje kommun. Men när det gäller samhällsservice som pass och hittegods samt anmälningar av brott och iakttagelser är det helt avgörande med viss lokal närvaro och tillgänglighet.

Att hänvisas till en polisreception många mil och många timmar bort drabbar dessutom de resurssvagaste hårdast. Det är alltid personer med funktionshinder, personer som är hänvisade till allmänna kommunikationer, personer som inte är digitala och personer som har andra utmaningar som drabbas hårdast av sådana här beslut.

En tillgänglig och närvarande polis bygger det förtroende som är avgörande för att förebygga och utreda brott. Jag vill passa på att ge en eloge till den föregående talaren, kristdemokraten Torsten Elofsson, som tog upp hur viktigt det är att komma åt mängdbrotten och att Sverige kan göra mer på det området. Kanske är det först den femte gången som du träffar en polisanställd som du vågar berätta att du är utsatt i ditt eget hem eller att du känner till någonting om lokal brottslighet. Förtroendet för polisen är helt avgörande. Polisens receptioner kan inte ensamma förväntas lösa allt det här, men receptionerna kan heller inte enbart ses som en försumbar del av en slimmad organisationskarta.

Herr talman! Vi från Centerpartiet har stått bakom den historiskt stora och välbehövliga ökning av resurserna till svensk polis som nu förverkligas. Polisen måste dock använda sina resurser på ett effektivt sätt och ägna sig åt rätt saker. Arbetet ska organiseras kostnadseffektivt, och flödet från misstanke om brott till verkställt straff kan effektiviseras.

Det avgörande är att polisen kan fokusera på sitt huvuduppdrag: det brottsbekämpande och brottsutredande arbetet. Det finns en rad uppgifter som i dag utförs av polisen som i stället skulle kunna utföras av andra.

Vi vet att omhändertaganden av personer med psykisk ohälsa och av påverkade personer tar mycket tid i anspråk, trots att det inte handlar om begångna brott eller brottsbekämpning. Dessa uppgifter borde rimligtvis kunna hanteras av andra huvudmän, åtminstone i mycket större utsträckning än i dag. Samtidigt skulle andra myndigheter på ett bättre sätt kunna bistå Polismyndigheten i det brottsförebyggande och brottsbeivrande arbetet. På så sätt skulle polisen kunna lägga mer tid och resurser på att hantera sitt kärnuppdrag.

Det här är utredningar och reformer som behöver genomföras och som Sverige behöver. Sverige kan mer.

Jag vill yrka bifall till reservation 7.