Herr talman! Ledamoten sätter naturligtvis ett bra fokus på vad man ska definiera som brottsförebyggande arbete. Till exempel har polisen genom ett omfattande arbete med bankerna sett till att internetbedrägerierna sjunkit i år, vilket är väldigt glädjande. Det är brottsförebyggande arbete. Det finansieras dock inom budgetposten för Polismyndigheten, så det skulle kunna uppfattas som repressivt. Men självklart går det att kvantifiera även detta. Det behövs då naturligtvis blickar bakåt, så att man får en tidshorisont.

I våra budgetar har vi satsat på det som vi upplever är de långsiktigt brottsförebyggande aspekterna: att se till att klara av segregationen och arbetslösheten och se till att människor klarar skolgången. Det här stämmer med all forskning och alla de internationella erfarenheter som vi i vårt utskott fått när vi varit ute och rest. Detta sägs av polisen var man än är på jorden, inte minst av den amerikanska polisen, som ju inte är känd för att vara speciellt mjuk i kanterna, om man säger så. Ni ska inte bara bygga fler fängelser, skaffa fler poliser och höja straffen, utan ni måste komma ihåg att allting handlar om skolan, sa polisen i Baltimore när vi var på resa och mötte dem. Samma sak sa polisen i Chicago och New York – satsa på skolan!

Men det måste också göras. Man gör det inte genom att bara skriva krav på olika papper. Nej, det krävs resurser för att se till att det finns fritidspedagoger som tar hand om dem som kanske inte har det så roligt hemma och att det finns bra barn- och ungdomspsykiatri för dem som har behov av att få hjälp med sitt mående och som tar ut det i form av kriminalitet. Vi vet att nästan alla kriminella mår väldigt dåligt.