Fru talman! Ja, det var ju Socialdemokraterna som tillsatte den utredning som föreslog utökade sanktionsavgifter. Det var 2022, strax före valet, och därefter remitterades utredningen. Remisserna och utredningen låg på regeringens bord när Tidöregeringen tillträdde 2022. Det var alltså prioriterat för den förra regeringen, men man brukar ju faktiskt utreda saker och ting innan man lägger fram förslag på riksdagens bord – och det gjorde vi.

Jag vill vända mig emot det ledamoten säger. Arbetsgivaren har hela ansvaret för arbetsmiljön på arbetsplatsen – det är fastställt i arbetsmiljölagen – och det är upp till arbetsgivaren att samverka med anställda och skyddsombud.

Arbetsmiljöstrategin verkar inte vara särskilt prioriterad. Som jag sa i mitt anförande tidigare finns det ju andra politikområden där man har kunnat lägga fram förslag i tid – och i god tid – före valet, men det har man inte gjort när det kommer till arbetsmiljöstrategin. Enligt mig beror det på hur högt man prioriterar arbetsmiljöfrågorna, och det verkar inte vara särskilt högt.

För att återgå till frågan: Tiden har gått, och man har haft alla möjligheter att gå från ord till handling när det kommer till sanktionsavgifter. Under tiden fortsätter människor att bli sjuka av stress, ohälsosam arbetsbelastning och bristande arbetsmiljöansvar.

Regeringen fattar ju gemensamma beslut. Jag förutsätter att ledamoten har dialog med Arbetsmarknadsdepartementet, så ledamoten skulle – och borde – kunna svara på varför regeringen inte har gått vidare med förslaget. Vad är anledningen till att det inte har blivit några nya sanktioner under den här mandatperioden trots att regeringen har haft hela mandatperioden på sig att lägga fram ett sådant förslag?

(Applåder)