Fru talman! I betänkandet har jag sex motioner, som jag vill lyfta fram, men inget yrkande.

Fru talman! Det är dags att vi tar ansvar för att motverka hat och diskriminering, oavsett varifrån det kommer. Hatet har ingen plats i vårt land.

Det är vårt ansvar att se till att varje människa behandlas med värdighet och respekt. För att lyckas med det krävs ett ledarskap som inte bygger murar utan som bygger broar. Det krävs ett ledarskap som är fördomsfritt och som arbetar aktivt för att ena samhället i stället för att splittra det. Vi får aldrig acceptera att människor delas upp i ett vi och de.

Fru talman! Vi ser i dag en oroande utveckling där kampen mot hat riskerar att försvagas av politisering. Antisemitism är ett allvarligt och växande problem, som ska bekämpas kompromisslöst. Men vi ser också att antisemitismen ibland används som ett politiskt verktyg. Antisemitism får aldrig bli en partiskiljande fråga. Det ska vara en självklar del av vårt gemensamma ansvar.

På samma sätt måste vi tala klarspråk om islamofobi. Islamofobi och antisemitism är inte konkurrerande problem. De är uttryck för samma sak: hat mot människor på grund av vilka de är. Att försöka rangordna dem är meningslöst. Att ställa grupper mot varandra är direkt skadligt. När vi gör det försvagar vi kampen mot hatet i stället för att stärka den.

Fru talman! Religionsfriheten är en grundläggande demokratisk rättighet. Den är fastslagen i både internationell rätt och vår egen grundlag. Varje människa ska ha rätt att tro, att utöva sin tro och att manifestera sin identitet. Ändå ser vi att denna rättighet kränks, både globalt och här i Sverige. När människor begränsas, misstänkliggörs eller diskrimineras på grund av sin religion är det vår skyldighet att reagera.

Vi lever i ett samhälle präglat av mångfald. Det är inte ett problem att hantera. Det är en styrka att värna. Men mångfalden kräver också något av oss: viljan att mötas, att förstå och att stå upp för varandra. När människor möts minskar rädslan. När rädslan minskar försvagas hatet.

Fru talman! Samtidigt ser vi att islamofobin växer i Sverige. Den tar sig uttryck i diskriminering, i hatpropaganda och i vardagsrasism. Och den drabbar människor i deras vardag – på jobbet, i skolan och på gatan. Till skillnad från andra grupper, som judar och romer, saknar muslimer ett särskilt minoritetsskydd. Det ökar deras sårbarhet.

Samtidigt är antisemitism fortsatt ett allvarligt problem. Vi måste vara tydliga med att judar som folk aldrig bär ansvar för staten Israels politik. Att påstå något annat är antisemitism. Och det ska alltid bekämpas.

Men vi måste också våga tala om en farlig utveckling i debatten. När antisemitism används som argument för att legitimera misstänkliggörande av muslimer skapas en falsk konflikt mellan minoriteter. Detta splittrar. Det skadar och försvagar kampen mot allt hat.

Vi måste i stället stå upp för principen att ingen grupps rättigheter kan försvaras genom att en annan grupps rättigheter undermineras.

Fru talman! Ett inkluderande samhälle handlar också om att värna alla människors rätt att vara sig själva. Sverige har kommit långt när det gäller hbtqi-personers rättigheter. Men vi är inte framme. Många lever fortfarande med otrygghet, diskriminering och ohälsa. Därför krävs mer än lagstiftning. Det krävs även kunskap, förebyggande arbete och ett tydligt politiskt ansvar – i skolan, i vården, i arbetslivet och i vårt internationella engagemang.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem. Trots insatser fortsätter våldet. Och bakom statistiken finns ett stort mörkertal. Det handlar inte bara om brott. Det handlar även om makt, om frihet och om rätten att leva utan rädsla. Så länge kvinnor inte är trygga är samhället inte jämställt. Och så länge samhället inte är jämställt är det inte heller fullt ut demokratiskt.

De ekonomiska klyftorna mellan kvinnor och män består, och i vissa fall ökar de. Kvinnor tjänar mindre. Kvinnodominerade yrken värderas lägre. Detta är inte bara en jämställdhetsfråga. Det är också en fråga om rättvisa.

Särskilt utsatta är utrikes födda kvinnor. De möter hinder på grund av både kön och diskriminering. De får svårare att etablera sig och löper större risk att hamna i ekonomisk utsatthet.

Fru talman! Jämställdhet, religionsfrihet och kampen mot hat och diskriminering är inte separata frågor. De hänger ihop. De handlar alla om vilket samhälle vi vill vara: ett samhälle där människor ställs mot varandra eller ett samhälle där vi står upp för varandra.

Vi måste välja sammanhållning framför splittring, respekt framför misstänkliggörande och solidaritet framför hat. I slutändan handlar detta nämligen inte om politiska vägval. Det handlar om vilket samhälle vi ska vara. Det handlar om en enkel men avgörande princip: att varje människa har lika stort värde och samma rätt att leva i frihet och värdighet. Det är inte bara en princip vi ska försvara. Det är ett ansvar vi måste leva upp till.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 april.)