Fru talman! Vi inleder nu debatten om jämställdhet och diskriminering i betänkande AU11, och jag hänvisar till Sverigedemokraternas särskilda yttrande. Även om vi är ett stödparti till regeringen har vi under mandatperioden fortsatt att ha egna idéer om åtgärder mot diskriminering, vilket är det område som jag kommer att tala om här i dag.

Inom området har vi bland annat fortsatt kampen för att se över diskrimineringslagen för att bättre fånga upp alla former av diskriminering. Som diskrimineringslagen är utformad nu specificerar den utvalda grupper, vilket gör att någon som inte passar in i just de grupperna inte anses kunna utsättas för diskriminering. Det tycker vi är fel.

Politisk åskådning har till exempel lämnats utanför. Du kan som individ i Sverige diskrimineras för din politiska tillhörighet utan att det faller in under lagen. Du får alltså skylla dig själv om du tillhör fel parti, och du kan få tvingas utstå spott och spe för det. Detsamma gäller oss svenskar. Svenskar som grupp omfattas inte av diskrimineringslagen. Det är inte bara fel, utan det är helt oacceptabelt och måste givetvis ändras så fort det bara är möjligt. I stället för att specificera grupper vill vi därför att skrivningen ändras till otillbörlig särbehandling. På så vis inkluderas alla människor.

Nu är det här en debatt, och det finns andra partier i kammaren som tyvärr inte alls är lika öppenhjärtiga och inkluderande som vi sverigedemokrater. De partier som inte anser att även vi svenskar ska omfattas av diskrimineringslagen kommer förmodligen att – även i den är debatten; vi har diskuterat detta förr – hävda att vi sverigedemokrater vill snäva in och exkludera. Men det är en lögn. Vi vill inkludera.

Fru talman! Vi vill inkludera de svenskar som utsatts för hatbrott enbart för att de är svenskar. Svenska ungdomar har fått utstå hot och hat, misshandlats och förnedrats. Svenska pensionärer inom äldreomsorgen utsätts för samma förnedring, brist på empati och i värsta fall våldtäkt. För mig är det extra känslosamt att prata om dem.

Jag har länge haft barn i tonåren, och jag har på nära håll följt samhällets negativa utveckling under de åren. Jag har naturligtvis själv varit tonåring, fast på 80-talet. Då behövde vi inte höra okvädingsord om vårt ursprung i vår egen skola i vårt eget land. Vi utsattes inte för hot om att någon skulle – jag vill inte använda ordet i talarstolen, det håller jag mig för god för, men de flesta vet ändå vad jag menar när jag fortsätter meningen – ”hm” vår egen morsa.

Det är fråga om tydliga hot. Vi är inte vatten värda, varken som folk i allmänhet eller som kvinnor i synnerhet.

Jag utbildade mig till vårdbiträde, och jag arbetade under några inom äldreomsorgen. Jag vet hur utsatt en gammal vård- och omsorgsbehövande är i sitt eget hem. Att veta att det i dag händer att de gamla ligger i sin egen avföring och utsätts för våld och annan kränkande behandling är så oerhört smärtsamt. Det är också en stor sorg att utbildad och duktig omsorgspersonal i dag lämnar sin anställning för att de inte står ut med arbetskamrater som inte kan språket, saknar kunskap om vår kultur eller saknar arbetsmoral och respekt för sina medmänniskor.

Ni i de partier som genom en total avsaknad av ansvar och plan har lett oss fram till detta totala integrationshaveri ska se er själva i spegeln och fundera över hur ni kunde låta detta hända. Samtidigt som svenskar utsätts för kränkningar av sällan skådat slag betalas skadestånd ut till individer som ansetts ha utsatts för kränkningar för att de inte har velat ta i hand eller inte fått skyla sig när de har utfört sitt arbete. Ni äventyrar säkerheten och tryggheten för ert eget folk, samtidigt som ni försvarar kränkningar som inte har inneburit någon skada över huvud taget. Det är ett svek utan dess like, och det visar tydligt att diskrimineringslagen inte fungerar.

Vi sverigedemokrater står på den ena sidan av planhalvan, och vi står upp för svenskarna. Vi kommer att fortsätta att kämpa för att alla svenskar som utsätts för otillbörlig särbehandling varje dag, i vårt eget land, får upprättelse.

De partier som står på den andra planhalvan är samma partier vilkas företrädare tycker att svenskarna inte har någon egen kultur, att det till exempel är töntigt att fira midsommar. De skriker högt på barriärerna om allas lika värde, men bara om du har rätt ursprung och rätt åsikter. Anses du inte ha det men råkar vara född i ditt eget land, får du helt enkelt stå ut med att faktiskt bli så hatad och förnedrad så att någon spottar på dig eller urinerar på dig. Det är helt horribelt.

Fru talman! Jag skäms å de andra partiernas vägnar som inte kan stå upp för sitt eget folk. Till alla er som utsatts, och utsätts, för svenskfientlighet vill jag verkligen sända mitt varmaste deltagande. I höst är det val. Då är det upp till er som kan rösta vilken väg Sverige ska ta. Riktningen är redan utstakad.

I detta anförande instämde Mats Arkhem (SD).