Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är alltid bra att få frågor som man kan förtydliga lite mer.

Ja, att analysera kanske var en lustig formulering. Men faktum kvarstår ju. Nu har de här åtgärderna precis börjat. Vi kommer förhoppningsvis att se resultat, bland annat av det jag tog upp som ledamoten också har pratat om. Men vi tror att det behövs mycket mer.

Jag nämnde rapporten från Sveriges Kvinnoorganisationer, som vi båda var med och lyssnade på. Jag tycker att det finns mängder av bra saker att ta från den.

Kvotering brukar vara ett förbjudet ord att ta i sin mun. Men jag kan tänka att man kan kvotera andra saker än föräldraförsäkringen. Man kanske också kan kvotera arbetsmarknadsinsatserna och se till att de går lika mycket till kvinnor som till män. Det är ju ett av de områden där det fallerar rejält och har gjort det länge, som utredningar långt tillbaka i tiden har påpekat – Kommissionen för livslånga jämställda inkomster, till exempel. Vi har inte en metod i Sverige för att garantera att de stöd som offentliga myndigheter ger gynnar kvinnor och män på samma sätt. Det brister oändligt, och det behöver man sätta fingret på.

I övrigt kände jag inte riktigt igen mig i ledamotens beskrivningar – att vi var emot stöd till förbättrade språkinsatser och sådana saker.

När det gäller Arbetsförmedlingen var vi ju tämligen överens om att en reformering behövde ske eftersom Arbetsförmedlingen gjorde det mesta utom just att förmedla arbete. Men det är en lång historia. Sedan kan det ha gått fel, men det vi gjorde var att leja ut det vi såg att Arbetsförmedlingen var dålig på till externa aktörer. Sedan har det kommit andra insatser som har påverkat detta, bland annat helt reformerade budgetar – bland annat under förra mandatperioden, när oppositionens budget gick igenom och radikalt förändrade budgeten för Arbetsförmedlingen på ett bräde.