Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag blev faktiskt lite förvånad av det ledamoten sa om att regeringen fokuserar på administrativt arbete i stället för på handling. Jag tänkte nämligen precis samma sak när jag läste motionen från Centerpartiet om att analysera effekterna av integrationsinsatser ur ett jämställdhetsperspektiv.

Jag tänker att det är helt uppenbart att vi har problem med både jämställdhet och integration och att de är nära kopplade till varandra. Arbetslösheten för utrikes födda kvinnor är ju tre gånger högre än för inrikes födda, och de står allra längst bort från arbetsmarknaden. Vi är överens om det, men jag tycker inte att regeringen fokuserar på administration och inte heller att den ska göra så mer. Vi har redan analyser och fakta; det är handling som är det viktiga.

Jag tycker nog att det finns skäl för lite självreflektion i Centerpartiet här. Nu när vi jobbar väldigt hårt med att stötta just de utrikes födda kvinnorna har den här regeringen fokuserat på att både skapa incitament och ställa krav för arbete. Där har Centerpartiet kämpat emot när det gäller både hårdare språkkrav kopplade till bidrag och att på andra sätt ställa krav.

Men vi har också jobbat vidare med stöd. Jag vill påminna om att Centerpartiet var den drivande parten i att montera bort just de delar av Arbetsförmedlingen som de här grupperna behöver så väl, nämligen tillgänglighet, stöd och lokal närvaro. Det försöker den här regeringen nu bygga tillbaka för att kunna kombinera incitament med stöd till utrikes födda kvinnor för att förbättra både integration och jämställdhet.

Hur ser ledamoten på detta? Är inte detta just handling? Är det inte detta som är vägen framåt i stället för ännu mer analys?