Herr talman! Jag vill inleda den här debatten med en lägesbild.
Kvinnor i Sverige arbetar fortfarande gratis den sista timmen av arbetsdagen. Vi har lägre löner, högre sjukfrånvaro och tar ett större ansvar för föräldraledighet. Vi arbetar oftare deltid och bär ett tyngre ansvar för anhörigas omsorg, vilket i slutändan leder till lägre pensioner.
Den farligaste platsen för många kvinnor är det egna hemmet, och män i vår närhet kan vara vårt största hot – allt detta bara för att vi är kvinnor.
Löne- och inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män har slutat minska, och fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet går bakåt. Under 2024 minskade männens uttag av både vab och föräldraledighet.
Sammanboende kvinnor med barn har den högsta frånvaron från arbetsmarknaden. Kvinnors självskattade hälsa är sämre än mäns, och skillnaderna ökar. Kvinnors sjukpenningtal är nästan dubbelt så höga som mäns.
Prostitution och människohandel ökar. Varje år utsätts omkring 75 000 kvinnor för mäns våld i Sverige. I genomsnitt dödas 15–20 kvinnor per år av en man de har eller har haft en relation med. Det är ungefär en kvinna var tredje vecka. Uppemot 40 000 misshandelsbrott mot kvinnor anmäls varje år, liksom omkring 9 000 våldtäkter mot kvinnor och flickor. Det innebär att mer än en våldtäkt anmäls varje timme, dygnet runt, året om.
Ändå visar statistiken bara en del av verkligheten. Den säger inget om hur kvinnor känslomässigt drabbas när välfärden monteras ned. Den säger inget om villkoren på arbetsplatserna eller i skolan. Den kan inte beskriva den kollektiva otryggheten i det offentliga rummet. Den ger inte en bild av berättelserna om alla de oerhörda livsöden som finns bakom varje siffra.
Herr talman! Innan den här regeringen tillträdde talades det om att det skulle ta över 100 år att nå verklig jämställdhet men att vi ändå var på väg. Med den utveckling vi ser nu riskerar flickor som föds i dag i stället att redan från början få en biljett till ett liv som andra klassens medborgare. Vi går åt fel håll.
Detta är strukturell diskriminering av kvinnor och flickor. Det råder inget tvivel om att jämställdheten är en av vår tids viktigaste politiska frågor, men ändå går det åt fel håll på strukturell nivå.
I en tid då den politiska debatten i stor utsträckning formas av mäktiga män är det svårt att ta plats. När världen brinner och hatet växer är det inte lätt att höja rösten. Det är dock nödvändigt, och det är hög tid nu. Det här är orättvisor som vi inte ska acceptera. Det här är orättvisor som vi i Vänsterpartiet vill få bort.
Det finns flera grundläggande områden när det gäller kvinnors jämställdhet: barn och familj, arbete, makt och ekonomi. Den enskilt viktigaste faktorn för ökad jämställdhet är vem som tar ansvar för barnen. Här finns fundamentet till de skillnader vi ser. Den som tar störst ansvar för hem och barn drabbas hårdast ekonomiskt. Den som drabbas ekonomiskt får mindre makt, mindre inflytande och i slutändan mindre frihet. Därför måste ansvaret delas lika.
I dag arbetar kvinnor sig sjuka. Det är ett politiskt svek av stora mått. Vi kan inte fortsätta att se på när kvinnor bokstavligen går sönder för att de bär ansvaret för det obetalda arbetet samtidigt som politiken skär ned där arbetet faktiskt är betalt. Därför måste välfärden prioriteras.
Alla kvinnor ska ha rätt till heltid på riktigt. Det räcker inte med en rättighet på papperet. Arbetstiderna måste fungera i människors vardag, och därför är sex timmars arbetsdag en av de viktigaste reformerna att genomföra.
Den ekonomiska politiken måste sluta utgå från mäns behov. Kvinnor ska inte längre acceptera att våra skattemedel i högre grad gynnar män. Skattelättnader kan låta bra tills man ser vilka som faktiskt gynnas och drabbas. När resurser flyttas från det gemensamma till det privata drabbas kvinnor hårdast. Det är kvinnodominerade yrken som får stå tillbaka. Det är vården och omsorgen som urholkas. Den onda cirkeln förstärks: ökad arbetsbörda på jobbet, ökat ansvar i hemmet och mer omsorgsansvar. Till slut står vi där, utslitna och otrygga. Skattelättnader för män blir jämställdhetsfällor för kvinnor.
Vi kan aldrig acceptera något mindre än kvinnors rätt till ett fritt liv. Våldet mot kvinnor, i alla dess former, är en av våra allra viktigaste säkerhetsfrågor. Den måste prioriteras – inom rättsväsendet, hos myndigheterna, i lagstiftningen och i den politiska debatten.
Ett samhälle där kvinnor tvingas fly inom sitt eget land och där skyddet sedan brister är ett samhälle i kris. Därför är det helt akut att de ideella barn- och kvinnojourernas verksamhet säkras.
Herr talman! Jag drömmer om en valrörelse som handlar om kvinnors lika villkor. Hälften av Sveriges befolkning utsätts för strukturell diskriminering. Den genomsyrar hela samhället och kostar kvinnor frihet, delaktighet och i värsta fall till och med livet. Att förändra detta måste stå högst upp på den politiska dagordningen.
I en tid av oro och rädsla, då demokrati och trygghet utmanas, behövs en tydlig utgångspunkt – en vision som bygger på allas frihet och lika rättigheter. Det är just det som jämställdhet handlar om. Ökad jämställdhet innebär inte en vinst för några på andras bekostnad, som orättvisan gör i dag, utan en vinst för alla.
Vi kommer att framföra vilka reservationer vi lyfter fram i nästa anförande.
(Applåder)