Herr talman! Det här säger jag till fler än ledamoten Frost Lindberg: Jag hoppas att vi i debatten framöver slipper den formen av whataboutism som nästan kom fram här – ”men alla andra, då”?

Ja, det är så att det här systemet har funnits länge. Första gången detta debatterades i kammaren var för säkert 15–20 år sedan. Redan då konstaterades att ingen beskattning ska ske om det är fråga om ett brottsoffer. Därefter har det varit ganska tyst kring det här, tills för några år sedan då polisen gjorde en utredning hemma hos en kvinna och hittade kontanter, vilket kom till Skatteverkets kännedom.

Det finns alltså ingen klar strategi när Skatteverket ramlar över sådana här exempel, och det är det jag har lyft till regeringen gång på gång. Jag har gjort det till den nuvarande regeringen, för det är av någon anledning under den här mandatperioden som denna situation har uppstått hos Skatteverket. Det är regeringen som måste göra någonting åt detta, för Skatteverket säger att de vill ha ett uppdrag. De vill ha en utredning om det här, och de vill göra någonting åt det. Men ärligt talat säger finansministern nej, och varför är lite svårt att förstå.

Ledamoten nämnde återigen att man har tittat på detta. Tja, man har haft ett rundabordssamtal med berörda myndigheter och organisationer, och den alldeles avgörande slutsatsen från det samtalet var att detta inte borde förekomma och att Skatteverket borde kunna göra ett undantag från lagstiftningen. Men trots det är budskapet från Finansdepartementet utifrån det mötet: Nej, för det kan utgöra en risk.

Det är som att det inte redan fanns en risk här. I fallet i Västernorrland var det en före detta Hells Angelsmedlem som redan är inblandad i kriminalitet som utnyttjade kvinnan, så vad består risken i? Jag förstår inte det. Jag ställer därför frågan igen: Vad, lite konkret, kan ledamoten göra för att undanröja det här problemet?