Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag ska ställa en fråga av en annan karaktär, men jag vill först slå fast att ekonomisk jämställdhet är avgörande för att kvinnor ska kunna leva ett fritt liv. Det vet vi, och det är vi alla överens om. Det gäller alla kvinnor; det gäller arbetslösa kvinnor, ensamstående kvinnor och kvinnor i karriären, och det gäller även brottsoffer. Efter att brottsoffer har varit utsatta ska de kunna komma tillbaka och få ett värdigt liv.

Därför tycker jag att det är väldigt konstigt att regeringen beskattar brottsoffer, som i det fall i Västernorrland där en kvinna som utsatts i prostitution alltså får betala skatt för de pengar som hon har fått av sexköpare. Eller, fått och fått – det är inte hon som har förfogat över pengarna, har det visat sig, utan det är hennes man som har tvingat henne att sälja sex.

Vad har då den debatten med det här att göra? Jo, jämställdhet är en tematisk fråga. Den gäller alla politikområden. Och även om vi som är här inte sitter i skatteutskottet, där den här frågan också debatteras, utgår jag från att frågor avgörs i grupp även i majoriteten av regeringsunderlaget, där åsikter stöts och blöts.

Jag vet inte om frågan nämndes då, men den borde ha nämnts när vi här i kammaren för en tid sedan debatterade Riksrevisionens rapport om ekonomiskt våld. Är det någon gång som staten medverkar till strukturellt ekonomiskt våld är det nämligen i det här fallet. Jag undrar alltså lite om ledamoten kan svara på frågan varför det är så här, eller rättare sagt vad regeringen tänker göra för att stoppa staten från att beskatta prostitution – det vill säga beskatta brottsoffer.