Herr talman! Jag vill börja med att kommentera att vi kanske har lite olika syn på vad tillräckliga resurser är till hälso- och sjukvården och psykiatrin och hur den fungerar. På många håll i landet är ju köerna väldigt långa och svårigheterna stora.

Men jag tolkar det som att socialministerns bedömning är att en reform kommer att sjösättas där det finns tillräcklig finansiering och tillräckliga resurser avsatta för kompetensförsörjning. Jag undrar verkligen om bedömningen är att det kommer att bli så. Det vore fint att höra.

Låt mig avsluta – för det här är mitt sista anförande – med vad det här handlar om. Jag är glad över att utredningen tillsattes, att den presenterades och att det finns ett starkt stöd för detta. Jag är glad, trots att jag kanske tycker att det har dröjt, att det nu finns ett förslag på plats. Jag tror att det är bra att det också finns en delegation som följer detta. Jag är lite bekymrad över om finansieringen och kompetensförsörjningen kommer att räcka. Men det som verkligen behövs är att man har i åtanke vilka människor det handlar om. Vi behöver reformer och förbättringar som möter de människor som är särskilt utsatta i Sverige i dag, som har både psykisk ohälsa och beroende. De har nämligen drabbats och ramlat mellan stolarna alldeles för länge.