Herr talman! Vi har gett ett viktigt uppdrag om att se över incitamenten för den intermittenta kraftproduktionen i Sverige. Här har vi haft en viktig dialog med primärt både solkrafts- och vindkraftsproducenter. Det kan handla om tempo i beslutsprocesser, ekonomiska incitament, bättre överblick och transparens i vad som avgör ett beslut, till exempel när det kommunala vetot kommer in, och liknande. Det är en viktig dialog med den delen av energibranschen som inte har hållits tidigare.

Inte minst vindkraftsbranschen känner själva att de skulle kunna utveckla sin teknik för att bidra mer till leveranssäkerheten i systemet. Man ska alltså inte bara producera en massa el när det blåser men ha väldigt liten möjlighet att bidra till att plocka ned de pristoppar och den volatilitet som skapas i både produktion och kostnader till följd av det.

Herr talman! Här vill jag verkligen bejaka det Bergenblock är inne på i fråga om att vi behöver ha fler ben att stå på. Batterilagring och energilagring i stort är något som det är viktigt att ha starkt fokus på och bana väg för som lösning på vindkraftens volatilitet och som gör att vi kan få ännu bättre användning av den i systemet.

Från regeringens sida bejakar vi fullt ut att havsbaserad vindkraft är en del av lösningen – vi behöver ha flera ben att stå på – och att den kan komma på plats tidigare. Frågan är bara hur mycket pengar vi ska lägga på detta. I dagsläget kan vi till exempel inte använda flaskhalsintäkterna för att täcka anslutningskostnaderna. Vi skulle då också behandla ett kraftslag på ett sätt som vi inte gör med något annat kraftslag.

Både jag och regeringens utredare har tidigare tittat på frågan om teknikneutral riskdelning för kapitalintensiv kraftproduktion, som havsbaserad vindkraft är. Vi är alltjämt öppna för det. Men då ska man vara medveten om att en sådan riskdelningsmodell – apropå den riskdelningsmodell som vi nu har för kärnkraft – måste bygga på relationen till vad man levererar.

Bergenblock kommenterar återkommande vattenkraftens goda nyttor i systemet. Även där kan jag bara hålla med. Vattenkraften har en kapacitetsfaktor på långt över 80. Sedan kommer kärnkraften med ungefär 74. Därefter är det ett rejält hack ned till den havsbaserade vindkraften med 18 och den landbaserade vindkraften med 11. Det gör att kraftslagen i väldigt olika grad garanterat finns i systemet. Då behöver man kanske också ha riskdelning och instrument som står i relation till det. Man är neutral inför tekniken, men man kan inte vara neutral inför hur mycket som levereras in i systemet.

Solkraften har enligt SVK fördubblats de senaste åren, och vindkraften är nu störst i systemet. Det är tyvärr en del av problemet. Det är därför vi nu försöker hitta kompensatoriska åtgärder. Jag hör inte riktigt tydligt vad Centerpartiets förslag till lösning är. Vi kan inte använda flaskhalsintäkterna på det sätt som efterfrågas. Men vi är beredda att fullfölja idéerna om incitament även för den väderberoende kraftproduktionen. Vi är också beredda att titta vidare på frågan om teknikneutral riskdelning för kapitalintensiv kraftproduktion. Längre än så är det svårt att gå i det här läget.