Herr talman! Är havsbaserad vindkraft lösningen på allting? Nej, det är det naturligtvis inte. Det är en del av lösningen. Vi har ett väldigt robust energisystem i Sverige redan i dag. Det har energiministern själv framfört i diskussion med EU vad gäller användandet av våra flaskhalsintäkter i Sverige.

Förra året producerade vi 168 terawattimmar. 33 av dessa gick på export. Tittar man på fördelningen ser man att vattenkraften, som alltjämt är vår stora bas- och reglerkraft, stod för 41 procent, kärnkraften stod för 27 procent och vindkraften stod för 23 procent. Kärnkraften stod för en relativt liten del förra året därför att det inom den produktionen var långa tider med avställning.

Det vi behöver är ett system med flera ben att stå på. Där spelar såväl kärnkraften som vattenkraften och vindkraften viktiga roller. Solkraften kommer att spela en allt större roll framöver – det är jag övertygad om – om rätt incitament ges.

Energilagring kommer att bli oerhört viktigt i det systemet. Vi ska vara medvetna om att vattenkraften faktiskt står för en enorm energilagringskapacitet i Sverige i dag. Det gör att man kan spara energi till vinterhalvåret, vilket man ju inte kan göra när det gäller vare sig vindkraften eller kärnkraften. Men i vattenkraften har vi en reglerkraft. Men vi behöver energilagringssystem, med både vätgas och batterier, och naturligtvis vattenkraften.

Vi behöver även utnyttja värmekraftverken mer, som stabilisator i systemet. Vi behöver också smarta, intelligenta system för att hantera effekttopparna. Men för att klara av den här omställningen behöver vi en ökad produktion.

Regeringens politik hittills har inte lett till denna ökade produktion vad gäller den havsbaserade vindkraften. Havsbaserad vindkraft har ju den stora fördelen, gentemot landbaserad, att den har en betydligt stabilare produktion över hela året, till stor del även under vinterhalvåret då den kan vara mer volatil på den landbaserade sidan.

För att få till en utbyggnad av den havsbaserade vindkraften räcker det dock inte att ge tillstånd. Det behövs också förutsättningar för att den ska kunna byggas ut. I Halland har vi sett fram emot de två stora projekten. Kattegatt Syd, med ungefär 80 vindkraftverk 2–3 mil ut från kusten, skulle ge i storleksordningen 5 terawattimmar per år. Det motsvarar ungefär 750 000 hushålls förbrukning. Galene med ytterligare 20 vindkraftverk skulle ge en produktion på ungefär 1,7 terawattimmar. Det motsvarar förbrukningen hos 320 000 hushåll.

De här parkerna skulle förstås dessutom skapa arbetstillfällen, men de skulle framför allt vara ett viktigt tillskott till elsystemet i elområde 3 och 4 på kort och medellång sikt. Vi behöver ju bygga ut energiförsörjningen även de kommande åren. Även om det skulle bli ny kärnkraft om 10–15 år kan vi inte vänta in den.

Jag återkommer alltså till frågan. Flaskhalsen i det här systemet är utbyggnaden av anslutningspunkter från transmissionsnätet till den havsbaserade vindkraften. Svenska kraftnät sitter på stora resurser i form av flaskhalsintäkter. Min fråga till ministern är om hon ser en möjlighet att förtydliga uppdraget till Svenska kraftnät för att få till den här utbyggnaden?