Herr talman! Tidöpartierna fick ärva en historiskt hög inflation och en tillväxt i EU:s absoluta bottenskikt. Nu, nästan fyra år senare, är situationen i princip den omvända. Inflationen ligger vid målnivån, och Sverige har en tillväxttakt i EU:s toppskikt. Räntan har mer än halverats under de senaste åren, från 4 procent till 1,75 procent, vilket såklart gynnar de allra flesta som äger sitt boende.

Vi har haft fokus på att bekämpa inflationen och på att genomföra åtgärder som stärker hushållen. Sammantaget under mandatperioden har vi drivit igenom reformer och skattelättnader som stärkt en helt vanlig tvåbarnsfamilj med över 5 000 kronor per månad. Det handlar om lägre skatt på inkomst, på el, på drivmedel och på mat men också om lägre förskoleavgifter.

Det var den helt vanliga löntagaren som fick stå tillbaka under perioden med hög inflation och fick se sin köpkraft urholkas eftersom priserna ökade snabbare än lönerna. Därför är det rimligt att det är den helt vanliga löntagaren som ska gynnas av de reformer och skattelättnader vi har beslutat och beslutar om. De senaste åren har också den helt vanliga löntagaren fått uppleva reallöneökningar, alltså fått se sin köpkraft stärkas, inte urholkas, eftersom lönerna ökar snabbare än priserna.

Under den här mandatperioden har även barnfattigdomen minskat. Det visar ny statistik från SCB. Målbilden är givetvis noll barnfattigdom; begreppen barn och fattig hör inte ihop i någon rimlig värld. Att den minskar i jämförelse med tidigare mandatperioder är givetvis viktiga steg i rätt riktning.

Mandatperiodens samlade budgetpolitik har även renderat i att inkomstklyftorna har minskat. Köpkraften har stärkts som mest i den lägsta inkomstdecilen och som minst i den högsta inkomstdecilen – detta i motsats till vad vi hörde av föregående talare. Det här är inte åsikter; det här är mätbara, kvantifierbara data. Detta kan vara värt att ha med sig, för det sprids uppenbarligen en hel del desinformation av oppositionen, givetvis, men också av vissa delar av medierna.

Herr talman! Samtidigt är skattetrycket i Sverige nu 41,2 procent. Så lågt har det inte varit sedan 1975. Vi har alltså det lägsta skattetrycket i Sverige på över 50 år tack vare de reformer som Tidöpartierna har drivit igenom.

Det går alltså att sänka skatten, minska inkomstojämlikheten och minska barnfattigdomen samtidigt.

Herr talman! Sverige har en mycket låg offentlig skuldsättning. Den ligger väl i nivå med det så kallade skuldankaret på 35 procent – plus minus 5 procent, ett toleransintervall – som är en bärande del av det finanspolitiska ramverket. Detta måste vi hålla i, för det finns så många orosmoln globalt: kriget i Ukraina, kriget i Iran, handelskrig, tullhot och så vidare. Detta påverkar priserna på el, gas, olja, konstgödsel med mera.

Det är just vår låga skuldsättning som gör att vi här hemma i Sverige har handlingsfrihet att parera och dämpa de värsta effekterna av dessa prischocker, och det är också det regeringen gör. Nu sänker vi skatterna på drivmedel ännu en gång, ned till EU:s absoluta miniminivåer. Vi begär också att EU-kommissionen ska medge ett undantag från miniminivåerna så att vi kan gå ännu längre – 3 kronor till på både bensin och diesel. Vi avvaktar besked från kommissionen härvidlag.

Vi går också fram med ett nytt elstöd som även ska gälla retroaktivt, för januari och februari. Som ni kanske minns – det var inte så länge sedan – var det både kallt och tämligen vindstilla i januari och februari, i alla fall i den del av Sverige och världen där jag bor. Därmed blev det dyrt. Andra länder, herr talman, har inte samma möjligheter att genomföra sådana åtgärder av det enkla skälet att de har för hög skuldsättning.

På tal om just vindstilla behöver det inte vara så mycket svårare än så här: Ska vi ha ett energisystem som bygger på att vi har tur, det vill säga att det blåser precis tillräckligt mycket i princip exakt hela tiden? El har den beskaffenheten att den behöver konsumeras i princip i samma ögonblick som den produceras. Att det blåser på förmiddagen hjälper alltså inte om man vill konsumera el på eftermiddagen eller på kvällen.

Antingen hoppas vi på att vi har tur och att det blåser exakt tillräckligt mycket exakt hela tiden – en ganska dålig strategi, om ni frågar mig – eller så bygger vi ett energisystem som levererar vare sig det blåser eller inte. Då är det kärnkraft vi pratar om. Det är det som står till buds, och där är vi i full färd. Den första ansökan på över 50 år om att bygga ny kärnkraft i Sverige lämnades in till regeringen för bara ett par veckor sedan.

Ge Tidöpartierna fortsatt förtroende i åtminstone fyra år till så kommer vi att ro det här i hamn! Oppositionspartierna har gjort tydligt att det inte blir någon ny kärnkraft med dem vid rodret. Oppositionen – åtminstone delar av den, inte minst Miljöpartiet – förstår inte ens kopplingen mellan å ena sidan elektrifiering av inte minst fordonsflottan och å andra sidan en stabil och kontinuerlig tillgång till el. Man förstår inte att de två sakerna hänger ihop.

Jag säger som min egen partiledare sa i tv för ett tag sedan: Ni har haft er lekstuga. Det räcker så, för vi vet hur det blev och hur det gick. Nu är det dags för vuxna människor att lösa problemen. Och det är precis det vi gör, men vi behöver åtminstone fyra år till.

Herr talman! Vi på vår sida – Tidöpartierna – är sammansvetsade. Vi har levererat i snart fyra års tid. Vi kommer att bilda en fyrpartiregering – Tidö 2.0 – om vi får det förtroendet av väljarna i valet i september. På den andra sidan har vi något slags vänsterexperiment som inte imponerar. Det enda de tycks vara överens om är att det ska bli ännu dyrare att tanka bilen och att vi ska gå tillbaka till en ansvarslös linje i invandringspolitiken.

I övrigt är det verkligen grisen i säcken man köper. Det finns ingen plan över huvud taget för hur de ska lyckas bilda något som helst stabilt regeringsunderlag, hur de ska få igenom sina budgetpropositioner här i riksdagens kammare och definitivt inte vad dessa budgetpropositioner i sådana fall skulle innehålla eller vilken politik som ska drivas i största allmänhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Hellsborn, Martin Westmont och Eric Westroth (alla SD).