Herr talman! Tack, Jonas Andersson, för detta!

Föreningar som ägnar sig åt våld, uppmanar till våld eller på olika sätt vill agera våldsamt i vårt samhälle ska naturligtvis inte uppbära några statliga stöd för detta. Jag ser med oro på att våld på olika sätt används eller förhärligas i föreningar, och själva våldet kan ju ibland radikalisera människor. Det här är långt ifrån kampsporten i samhället i övrigt, vilken snarare är en fantastisk kraft inte minst i utsatta områden där man i olika sammanhang bedriver verksamhet på ett utomordentligt sätt.

Det finns alltid skäl att följa hur lagstiftning och annat implementeras. Det handlar både om demokrativillkoren och om vikten av förutsägbarhet för föreningar så att det inte skapas en osäkerhet – något som en del har flaggat för – liksom om att verktygen är tillräckligt skarpa för att faktiskt slå mot de verksamheter som på olika sätt hotar vårt samhälle.

Jag tycker att vi i grunden har hittat en bra balans. Det här har varit i kraft en ganska kort tid, och det finns alltid skäl att följa utvecklingen. Man ska aldrig vara främmande för att vidta de åtgärder som krävs för att uppnå de syften som man vill uppnå, nämligen att ge ett brett och bra stöd till civilsamhället, trossamfund och idrottsrörelsen. Samtidigt ska vi se till att värna dess legitimitet och se till att de som vill omstörta våra samhällen inte får del av det statliga stödet.

Med det vill jag tacka för den här interpellationen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.