Herr talman! Det gläder mig förstås att Jonas Andersson är glad över att jag är här och svarar på interpellationen. Jag är glad över att vi kan ha det här meningsutbytet, som är initierat av Jonas Andersson. Det är synnerligen angelägna frågor som lyfts här.

Vi har en civilsamhällespolitik som bygger på att vi ska stötta det viktiga civilsamhället i Sverige – som bygger demokrati, som bygger delaktighet, som bygger gemenskap, som bygger rörelse, som bygger allt det som skapar det fantastiska Sverige som vi älskar. Men för att vi ska kunna göra det långsiktigt, med trovärdighet och på ett sätt som ger stödet legitimitet, måste vi ha tydligare verktyg mot dem som inte bidrar till att upprätthålla grundläggande värderingar utan som tvärtom bryter mot dem. Det tycker jag att vi har gjort bra.

Vi har nu bättre verktyg för myndigheter att agera. Vi har tydligare regler för föreningarna när det gäller vad de ska leva upp till för att vara statsbidragsberättigade. Det tycker jag är utmärkt. Till exempel när det gäller trossamfundspolitiken har vi redan sett ett antal samfund och församlingar som har blivit av med sina statsbidrag mot bakgrund av de nya reglerna. Utan att recensera några enskilda beslut tycker jag att det är bra att det nu finns verktyg för att kunna göra detta.

Det är svårt för mig att ta ställning till vad som borde hända kring den här specifika föreningen. Jag kan konstatera att den alltså inte har fått del av något statsbidrag. Huruvida den verksamhet som bedrivs där och som Jonas Andersson beskriver borde vara föremål för rättsvårdande myndigheters uppmärksamhet kan inte jag bedöma. Det finns lagstiftning kring ett antal frågeställningar när det gäller terrorism eller uppmaningar till våld mot förtroendevalda och den typen av saker. Men jag kan inte bedöma – och ska inte heller göra det – om man har brutit mot några lagar. Det är upp till rättsvårdande myndigheter att göra det.

Jag kan konstatera att vi vet att extremistiska krafter på olika sätt vill äta sig in i olika typer av samhällsstrukturer. Det gäller vänsterextrema krafter. Det gäller också högerextrema krafter, som till exempel rör sig runt och i en del supportermiljöer med aktivklubbar och annat. Det är angeläget att vi rider spärr mot dem som vill någonting annat än att upprätthålla de demokratiska ideal varpå vårt samhälle vilar. Det är alltså ett angeläget arbete att göra – att stötta civilsamhället men också rida spärr mot extremismen.