Herr talman! Tack, Lars Isacsson, för möjligheten att återigen diskutera de här viktiga frågorna, som jag vet att Lars Isacsson har ett stort engagemang för och stor kunskap om!

Till att börja med vill jag understryka att det är klart att idrottsrörelsen och enskilda föreningar inte ska lämnas ensamma i arbetet med att bekämpa organiserad brottslighet – tvärtom. All brottslighet är en angelägenhet för staten och statens olika aktörer. Det gäller inte minst bekämpandet av den kriminella ekonomin. Det är helt riktigt som Lars Isacsson lyfter att det när det gäller den organiserade brottsligheten i högsta grad handlar om just den kriminella ekonomin och dess infiltration i fotbollen men även en del andra idrotter. Det råder alltså ingen som helst tvekan om att staten har ett mycket stort ansvar. Sedan kan man naturligtvis ta det ansvaret på olika sätt.

En viktig sak är förstås att våra brottsbekämpande myndigheter verkligen har fått upp dessa frågor på sin radar och bekämpar detta med full kraft och med alla de verktyg som de myndigheterna har och inte minst har fått under de senaste åren när det gäller att bekämpa kriminell ekonomi. Detta tycker jag är det första att säga. Jag nämnde exempelvis det redovisningsuppdrag som vi har lämnat till Polismyndigheten när det gäller just den här problematiken; det är ett uttryck för detta. Även regeringen betonar i sin styrning av de brottsbekämpande myndigheterna vikten av att staten med hela sin systemkraft också tar itu med den här delen av den kriminella ekonomin.

Det andra är förstås att man absolut kan överväga om staten behöver göra mer också vad gäller lagstiftning och annat – jag ska gärna se på de förslag som Socialdemokraterna har tagit fram. Jag nämnde 2029, men det gällde en mycket specifik sak, nämligen EU:s penningtvättsnätverk. I övrigt råder vi förstås själva över både vilken lagstiftning vi eventuellt vill förändra och tidsplanen för detta. Jag tror precis som Lars Isacsson att det kommer att krävas mycket och mycket tidigare insatser om vi ska lyckas bryta den här utvecklingen.

Jag vill slutligen nämna något som jag tycker är viktigt, nämligen att i detta arbete ha en fortsatt väldigt nära dialog med idrottsrörelsen – inte för att skjuta ifrån sig ansvaret men möjligtvis för att kunna prata om vad som är en rimlig arbetsfördelning. I grund och botten handlar det dock om att ha en gemensam plan, för då får vi verklig systemkraft. När staten och våra myndigheter å ena sidan kan samspela med idrottsrörelsen och inte minst fotbollsklubbarna å den andra kan vi få den kraft som krävs för att trycka tillbaka de kriminella från idrotten och fotbollen.

Som sagt var: Vi överväger löpande ytterligare åtgärder. Jag tar gärna del av de konkreta förslag Lars Isacsson har berättat om.