Herr talman! Jag instämmer i att det är helt ohållbart att arbeta med dumsnåla besparingar som gör att personal tvingas ägna sig åt en massa uppgifter som annan personal skulle kunna göra. Det är otroligt viktigt att man tar vara på kompetensen hos den medicinska personalen så att de kommer till sin rätt och vi använder dessa resurser klokt i sjukvården. Det är ett arbetsgivaransvar.

Regeringen ger genom Socialstyrelsen mycket mer verksamhetsnära stöd för att underlätta för regionerna att planera sitt arbete, sin produktion och sin kapacitet för att få till bättre flöden i processerna och använda den medicinska kompetensen på ett ändamålsenligt sätt. Vi är ganska övertygade om att det är ett arbetsmiljöproblem när personalen inte används på ett bra sätt och när man inte har bra processer för den vård som ska utföras.

Det sker otroligt mycket bra ute i regionerna. Men jag behöver återkomma till, herr talman, att det är just regionerna som lägger upp och planerar arbetet och som är ansvariga för arbetsmiljön. Regeringen tar sitt ansvar genom att stödja regionerna i det arbetet.

Vi har under mandatperioden gjort ett antal insatser som syftar till att sprida goda exempel. Vi kallar samman regionerna så att de kan dela med sig av goda arbetssätt. Vi har bland annat en kösamordnare som reser runt i alla regioner nu och möter dem som administrerar köerna och tittar på hur man har kunnat effektivisera olika processer. Det stärker arbetsmiljön, och det sparar också pengar. Resurser är inte bara pengar.

Vi har följt upp de statsbidrag som har varit helt kravlösa och sett att de inte har kommit personalen till del. Interpellanten är inne på, herr talman, att dessa statsbidrag inte har märkts ute på golvet. Det är därför det är viktigt att regeringen tar ansvar för att följa upp hur statsbidragen används, hur de kommer personalen och patienterna till del och hur de ändrar vardagen och förutsättningarna ute i den dagliga vården. Det är där vi har ett ansvar. Det arbetet gör vi nu äntligen. Vi följer upp satsningar.

Jag återkommer till satsningen på förlossningsvården. Under förra mandatperioden fördelade regeringen 5,5 miljarder. Två av de miljarderna gick över huvud taget inte att spåra. Sammantaget gick det inte att se att förlossningsvården i Sverige hade fått ett nettotillskott. Det är ett misslyckande.

När vi satte Vård- och omsorgsanalys på att utvärdera de här satsningarna och återkomma med rekommendationer till regeringen för att vi skulle kunna ge ett mer träffsäkert stöd till regionerna var de jättetydliga med att vi måste utgå från en behovsanalys och vara tydligare med vad medlen ska gå till för att faktiskt ge effekt. Det är därför vi också fördelar medel på ett nytt sätt med tydligare krav och förväntningar på regionerna för att de ska få effekt. Annars skapar vi bara ytterligare underskott i vården och sämre kapacitet i framtiden. Det är det sämsta vi kan göra för svensk sjukvård.