Herr talman! Till att börja med kan vi konstatera att det inte är alltigenom negativt att en del av de pengar som Arbetsförmedlingen har fått i anslag inte går åt eftersom det innebär att det är färre personer som går på aktivitetsstöd inom jobb- och utvecklingsgarantin och att det är färre personer som har etableringsersättning, till exempel. Det är positivt.

Sedan finns det en del i det som Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka som är mindre positivt – så är det. Det är otillfredsställande att antalet deltagare i olika typer av insatser och subventionerade anställningar inte är tillräckligt högt. De pengar som har anslagits till Arbetsförmedlingen för olika typer av insatser hade kunnat användas i större utsträckning.

Vi har en problematik som bygger på att vi håller på att skruva om Arbetsförmedlingens arbete för att lämna eller åtminstone minska Rusta och matcha, som var lätt att få upp volymer i. Nu ska man jobba med insatser som riktar sig till de personer som ofta står allra längst från arbetsmarknaden och där Arbetsförmedlingen själv behöver göra en större insats.

Det är ett av skälen till att vi har ökat Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag – för att de ska ha resurser så att de kan anvisa fler personer till olika typer av insatser och utbildningar. Det är ett arbete som pågår. Utifrån regeringens perspektiv finns det såklart ingenting som blir bättre av att Arbetsförmedlingen inte använder de resurser till framför allt utbildningar och annat som vi har anslagit och som riksdagen har fattat beslut om.

Vi ser nu att vissa insatser ökar inflödet av personer. Exempelvis ökar arbetsmarknadsutbildningar och arbetspraktik. Detta bedömer jag är en konsekvens av att vi till viss del skruvar om Arbetsförmedlingens uppdrag. År 2025 var det till exempel fler personer som påbörjade ett lönebidrag än under 2024.

Jag stannar där så länge.