Herr talman! Vår inställning är att vår politik förbättrar förutsättningarna att nå det långsiktiga klimatmålet. Där är Katarina Luhr och jag kanske inte helt överens.

Regeringen har förändrat styrmedlen. Det är framför allt ett styrmedel vi pratar om här, och det är reduktionsplikten, som blev orimligt hög. Jag noterar att det nog inte finns något parti i riksdagen som i dag föreslår att vi ska gå tillbaka till den reduktionspliktsbana som rådde när vi tog över 2022, i en höginflationsekonomi där hushållen pressades från alla håll.

Vi säger alltså nej till orimlig reduktionsplikt, men vi säger ja till kärnkraft och till elektrifieringen. Vi förstår att den som inte har en energipolitik inte heller har någon klimatpolitik. Det är där klimatpolitiken börjar, och det är där klimatpolitiken slutar. Fossilfri el är det enda som funkar på lång sikt om man på allvar vill ta tag i klimatfrågan. Vi säger alltså ja till kärnkraft och ja till förenklade tillståndsprocesser, så att saker och ting kan gå fortare och så att vi kan öka takten i omställningen.

Vi säger också ja till att samarbeta mer i EU och säkerställa att EU är ett föredöme i resten av världen när det gäller klimatomställningen. Men att vara ett föredöme bygger på att andra länder följer efter. Jag är betydligt mer oroad över klimatpolitiken i Kina och USA än över klimatpolitiken i Sverige, och det borde även ledamoten vara.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.