Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, både det skriftliga och det muntliga här i kammaren.

Till att börja med tycker jag inte att jag får ett ordentligt svar på frågan. Vi är överens om att EU:s utsläppshandelssystem ska vara ambitiöst. Det är ett system som jag själv har arbetat med och förhandlat i Europaparlamentet. Det har varit och är viktigt att det prissätter utsläppen så att rätt incitament finns för omställning. Det är vi rörande överens om.

Min fråga gällde dock varför svenska företag oroas över den svenska klimatpolitiken. Det är alltså inte alla industriföretag eller energiföretag i hela EU som oroas på samma sätt över sina regeringar. Utan det här handlar just om att tunga industriföreträdare oroas över att miljardinvesteringar kan komma att förloras om inte rätt incitament kommer på plats. Om fossil teknik lönar sig bättre än fossilfri sådan kommer ju miljardinvesteringar som tunga industriaktörer har gjort eller är beredda att göra inte att bli lönsamma.

Det finns en oro hos SSAB, LKAB och Vattenfall om att det inte finns någon tydlighet kring klimatpolitiken. På samma sätt finns en oro hos fordonstillverkarna. Såväl Volvo som Scania har uttryckt oro över att det inte är tydligt i politiken vad som gäller för klimatmålen och elektrifieringen.

Klimatmålen styr vilken typ av investeringar som stora och tunga företag kan och vill göra. Men om det inte är tydligt att det kommer att gå den vägen, att det lönar sig att elektrifiera, och om det går för långsamt kommer de företag som satsar där att förlora i framtiden. Så ska det givetvis inte bli. Men risken är att dessa företag i stället investerar i andra länder.

Volvos vd Martin Lundstedt sa i veckan att det nu finns risk att jobb och investeringar hamnar i Kina i stället för i Europa, därför att de europeiska och svenska politikerna är inte tillräckligt tydliga. Det här är farligt, särskilt för svenska jobb.

Likaså bildas initiativ, till exempel Hagainitiativet, med flera företag som har gått samman och kräver tydlighet när det gäller klimatpolitiken. Och inom finansmarknaden har storbanker som SEB, Swedbank och Nordea uttryckt att det är viktigt att det syns att klimatinvesteringarna kommer att löna sig. Annars kommer man inte att våga satsa sina pengar i den framtida viktiga fossilfria industrin.

Alla dessa frågor är viktiga för jobben, och därför är det lämpligt att den vikarierande klimatministern också är arbetsmarknadsminister. Vi har skyhög arbetslöshet i Sverige i dag. De senaste arbetskraftsundersökningarna visade på 8,8 procent. Mer än en halv miljon svenskar är alltså arbetslösa. Det har blivit 100 000 fler med den här regeringen.

Regeringen slår ifrån sig och försöker visa att detta är något strukturellt; det handlar inte om alla människor och så vidare. Men faktum är att arbetslösheten har ökat med 100 000 personer med den här arbetsmarknadsministern.

Frågan i min interpellation är: Vill inte den vikarierande klimat- och miljöministern tillika arbetsmarknadsministern att vi ska ha en ambitiös klimatpolitik som också leder till fler svenska jobb så att vi kan bryta arbetslösheten?

(Applåder)