Herr talman! Naturvårdsverket använder terrängkörningsutredningen som hävstång. Det var en utredning som den socialdemokratiska regeringen både tillsatte och lade i papperskorgen efter ett remissförfarande och att Justitiedepartementet väldigt tydligt kommit fram till att den inte höll måttet över huvud taget. Det gick inte att gå fram med en förändring i lagstiftningen på det området. Utifrån det hänseendet är det ännu mer häpnadsväckande att Naturvårdsverkets vägledning nu utgår ifrån en utredning som är lagd i papperskorgen och som Justitiedepartementet inte ansåg hålla måttet.

Vikarierande klimat- och miljöministern säger att Naturvårdsverket har ansvaret för vägledningen. Det är sant till viss del. Nationella Snöskoterrådet, som vikarierande ministern kanske känner till, har ansvaret för de här frågorna. Där är tio olika parter verksamma, bland annat skoterorganisationerna, länsstyrelserna, Naturvårdsverket, LRF, renskötseln och polisen. När nu en part går vidare och gör en vägledning, ska då alla andra parter också göra egna vägledningar utifrån sina synpunkter? Vore det inte bra om dessa frågor kunde avgöras inom Nationella Snöskoterrådet, där alla berörda parter finns representerade?

Nu kommer det ytterligare frågeställningar, som jag i och för sig inte har ställt i den här interpellationen. Men i lagen är det tydliggjort att jordbrukare, skogsbrukare, renskötare, räddningstjänst, polis med flera har rätt att köra snöskoter. Det tydliggörs alldeles särskilt att de yrkeskategorierna har rätt att köra. Men i Naturvårdsverkets nya vägledning finns inget sådant resonemang.

Gäller lagstiftningen som den är utformad, eller är det Naturvårdsverkets nya vägledning som gäller? Det är ju ganska intressant för såväl räddningstjänst som polis och renskötsel om en myndighet helt plötsligt har gjort en egen bedömning av ansvaret som berör många fler parter.