Herr talman och statsrådet! Jag får inte svar på mina frågor här, men jag noterade att statsrådet ställde två frågor – en om bränslepriserna och en om energipolitiken – och dessa ska jag svara på nu.

Jag tycker att det är lite märkligt att försöka förklara avskaffandet av transportmålet till 2030 med förändringen av reduktionsplikten för snart fyra år sedan. Jag vill påminna om att även vi socialdemokrater agerade efter att invasionskriget i Ukraina startade. Vi pausade reduktionsplikten, och vi sänkte skatten på drivmedel. Det problem vi har hamnat i nu, herr talman, är att den här regeringen har slopat styrmedel utan att ha en plan för vad vi ska göra framåt.

Vi socialdemokrater vill se mer svenskt biobränsle i tanken, och det misslyckas den här regeringen med. Vi socialdemokrater vill öka takten i elektrifieringen, och även på den punkten misslyckas regeringen. Vi socialdemokrater vill också ha mer billig fossilfri el i närtid, och även där misslyckas regeringen. Faktum är att vi har en situation där regeringen har ökat vårt beroende av fossila bränslen och gjort hushållen mer sårbara för de prisförändringar vid pump som vi ser just nu, och det tycker jag att regeringen borde ta ansvar för.

Herr talman! Den andra frågan gällde energipolitiken. Jag ska vara tydlig även gällande detta: Vi socialdemokrater ser att samtliga fossilfria kraftslag behövs. Vi har inte råd att ställa dem mot varandra, utan vi behöver allt från vindkraft till kärnkraft. Det är också därför vi, näringslivet och de som ska göra den här typen av omfattande investeringar vill se en bred energiöverenskommelse.

Varför vill statsrådet inte det? Varför vill statsrådet sätta käppar i hjulet för all nödvändig utbyggnad av fossilfri elproduktion? För att formulera det som ansvarigt statsråd Ebba Busch gjorde: Varför vill statsrådet göra ny kärnkraft dyrare?