Herr talman! Låt mig innan jag börjar mitt anförande nämna att det här är första gången jag står i talarstolen sedan den 4 mars, då jag fick ett förmodat blodtrycksfall och föll i golvet precis nedanför där jag står nu. Där och då visade min kropp att den inte riktigt är en lagspelare, men mina kollegor i utskottet och även riksdagens medarbetare visade att de verkligen är lagspelare när det gäller. Jag fick mycket fin hjälp då och har dessutom fått vård i världsklass och kommer att vara helt återställd i slutet av maj. Då ser jag fram emot att bjuda på en stänkare – till alla som förstår mina Beck-relaterade skämt.

Herr talman! Sverige behöver ett elsystem som fungerar i människors vardag och som levererar när familjer ska få ihop livspusslet, när företag överväger nya investeringar och när industrin vill genomföra sin omställning utan att konkurrenskraften ska försämras. Det är i grunden det som den här debatten handlar om.

Under alltför lång tid fördes en energipolitik som inte tog tillräckligt stort ansvar för helheten. Man såg till enskilda kraftslag, men inte till systemet. Man såg symbol- och affischpolitik, men inte alltid konsekvenserna för familjer, företag och svensk konkurrenskraft. Man införde obegripliga effekttariffer, som gav hushållen dubbla prissignaler.

Resultatet av den politiken känner svenska folket till, eftersom det känns i plånboken. Södra Sverige blev mer sårbart. Prisskillnaderna mellan olika delar av landet blev stora. Överföringsproblemen blev tydligare, och flaskhalsintäkterna sköt i höjden. Och när omvärlden nu skakar påverkas vi mer här hemma än vi gjort tidigare.

Herr talman! Det är därför skillnaden i energipolitik spelar roll, och det är därför den moderatledda regeringen har lagt om kursen. Riksdagen har antagit en ny energipolitisk inriktning med planeringsmål och leveranssäkerhet i fokus. Lager efter lager av hinder som står i vägen för ny fossilfri baskraft tas successivt bort. Regelverk och styrning förändras också för att snabba på nätutbyggnaden och tydliggöra myndigheternas ansvar för ett robust elsystem.

Det är viktigt att ha det systemperspektivet, eftersom Sveriges elproblem inte kan lösas med en ensam åtgärd. Vi behöver mer produktion, mer planerbarhet och starkare nät. Då behöver marknaden mer än i dag belöna det som faktiskt stärker leveranssäkerheten.

Att den som bidrar med systemnytta också ska få betalt för det borde vara en självklarhet. På samma sätt bör den som skapar kostnader på andra platser i systemet betala för det. En sådan ordning är svår att fullända. Men min bild är att vi åtminstone är på väg i den riktningen. Och politiken behöver ta ansvar för den helhet som marknaden inte löser på egen hand. Även andra nyttor än en enskild producerad kilowattimme behöver premieras.

Herr talman! Just nu ser vi hur sårbar energimarknaden är för oro i omvärlden. Situationen kring Hormuzsundet har på kort tid bidragit till kraftiga prisökningar på olja och gas, vilket inte bara gör det dyrare att tanka bilen utan också får följdeffekter på elmarknaden när europeiska gasturbiner sätter marginalpriset också i Sverige.

När läget är sådant kan vi inte bara prata om långsiktiga reformer. Vi behöver också agera här och nu. Med allt annat lika innebär en prisökning på 30 amerikanska dollar per fat olja en ökning av svensk inflation med ungefär 1 procentenhet. Så tätt förknippade är energi och ekonomi. Vår uppgift är att göra allt som är möjligt för att Sverige inte ska tappa kontrollen på det sätt som blev fallet 2022. Dyrtiderna ska motas, och svensk ekonomi ska skyddas.

Herr talman! Därför har regeringen gått fram med ett nytt el- och gasstöd för hushåll i hela landet baserat på förbrukningen i dyra januari och dyra februari. Det kan ses som en kompensation för nedlagd kärnkraft, och det är ett bra exempel på hur vi använder våra sunda statsfinanser för att ta Sverige igenom mycket svåra tider. Med en låg statsskuld och hög kreditvärdighet har vi ett handlingsutrymme att agera som få andra europeiska länder kan mäta sig med.

Därutöver har skatten på drivmedel sänkts till EU:s miniminivå, och en ansökan görs om att kunna sänka också under miniminivån, vilket kan möjliggöra en ytterligare sänkning på omkring 3 kronor per liter drivmedel. För familjer som har för mycket månad kvar i slutet av lönen gör det stor skillnad. Och det är nästan skrämmande att tänka på vad priserna hade varit om beskattningen och reduktionsplikten hade legat kvar på den nivå som gällde när den förra mandatperioden tog slut – 35, 40, 45 kronor per liter diesel? Det är oroväckande att fundera i de banorna.

Herr talman! I debatter om motionsbetänkanden är det vanligt att man går igenom och bemöter några av oppositionens förslag. Det kommer jag inte att göra i dag, eftersom det spretar lite för mycket. Inte ett enda förslag i detta betänkande är man helt överens om. Det som nämns när det gäller energipolitiken är oftast kravet på breda samtal, förmodligen för att Socialdemokraterna behöver bli räddade från sina samarbetspartiers ovilja att kompromissa om kärnkraften. Jag nöjer mig därför med att konstatera att vänsterpartierna inte riktigt kan få ihop det på energiområdet – inte där heller.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. Här och nu gör vi nämligen det som Sverige behöver på kort sikt för att klara krisen, och vi gör det som krävs på lång sikt för att svensk ekonomi ska vara robust, växande och inkluderande.

När vi blickar ut i omvärlden blir det tydligt: väljer man en tysk energipolitik får man en tysk ekonomisk utveckling. Sådana experiment kommer vår sida i politiken inte att utsätta svenska folket för.

Herr talman! Det som behövs är inte en omstart eller en ny riktning. Det som behövs är att vi håller kursen och höjer tempot.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).