Fru talman! Det är dags att debattera näringsutskottets betänkande 15 Regelförenkling för företag. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Ambitionsnivån för regelförenklingsarbetet varierar mellan olika partier, men vi låter ofta ganska samstämmiga. Med tanke på hur det låter när vi gemensamt sitter med en branschorganisation, i diskussionerna i utskottet eller i retoriken i medierna kan man tro att de flesta partier tycker ungefär likadant, alltså att regelkrångel är onödigt och bör minskas samt att vi bör underlätta för företagen.

Det finns naturligtvis inget parti som i år öppet går till val på att öka byråkratin och regelkrånglet. Inget parti säger att man har nya idéer för ytterligare byråkratisering av det svenska näringslivet. Ännu har inga sådana valsloganer kommunicerats, och jag tror inte heller att några kommer att dyka upp.

Det hade onekligen varit anmärkningsvärt om så hade varit fallet, givet att kostnaden för regelbördan för företag enligt Svenskt Näringsliv uppgår till nästan 400 miljarder kronor per år. Att som politiker veta om det och efterfråga mer av samma sak vore rent ut sagt galet. Vi pratar ändå om 400 miljarder som hade kunnat investeras i verksamheten – i nya maskiner, höjda löner, forskning och innovation eller talangrekrytering – eller utgöra riskkapital för andra företag.

Kortfattat är det pengar som hade kunnat stärka svensk konkurrenskraft och skapa arbetstillfällen, tillväxt, välstånd och välfärd. I stället tvingas företagen lägga nästan 400 miljarder på att tolka och följa lagar och regler, hantera tillsynsärenden, sitta fast i tillståndsprocesser, ta in dyra konsulter för miljöprövningar, efterleva obegripliga EU-regelverk och så vidare.

Svensk konkurrenskraft och tillväxt hämmas av detta. Vinnarna är de nya, artificiellt skapade yrkesgrupper som jobbar med compliance av olika slag. De skulle aldrig ifrågasätta ett missriktat eller svårbegripligt regelverk, då detta utgör en kassako för alla konsulter i olika verksamheter som inte fanns för 50 år sedan men som i dag utgör en allt större del av tjänstemannasektorn runt om i Sverige.

Nu kanske ni undrar vad denna lilla utsvävning ska landa i. Jag ska försöka att väva ihop det hela.

Jag inledde med att konstatera att politiker man träffar och lyssnar till ofta säger att de håller med om vikten av regelförenklingar och minskad byråkrati. Det betyder dock inte att alla politiker och partier är redo för vad som krävs om vi ska vidta adekvata åtgärder och säkerställa faktiska resultat på området.

Detta hör ihop med min utsvävning om complianceindustrin, eftersom alla de som i dag livnär sig på krånglig och stundvis onödig byråkrati naturligtvis vill låta det förbli så. Hela yrkeskårer har ju tillkommit för att Sverige och svenska företag ska försöka efterleva EU-lagstiftning, för att myndigheter har vuxit i takt med regelkrånglet, för att företag har slösat pengar på greenwashing och så vidare. I dag har de en egen röst och lobbar hårt för sitt eget existensberättigande.

Om du är en konsult vars roll är att förklara EU-lagstiftning för svenska företag eller svenska politiker vill du ju inte minska EU-lagstiftningen. Om du är lobbyist och har i uppdrag att uppvakta politiker i dessa frågor vill du ju inte bli arbetslös på grund av att hanteringen på området underlättas. När du och dina konsultkompisar uppvaktar politiken kommer du därför till exempel att tala om behovet av mer snarare än mindre EU-reglering på miljöområdet.

Det är en av anledningarna till att politiker säger att de vill minska byråkratin men inte förmår leverera på området. De lyssnar för mycket på dem som lever av byråkratin. Oaktat om det är tjänstemän på myndigheter eller anställda inom statliga bolag, privata bolag, NGO:er, multilaterala organisationer, EU eller någon annan är det i dag en ansenlig mängd människor i Sverige och i vår omvärld som lever på de krångliga regelverk som våra företag tvingas anpassa sig efter och som hämmar deras konkurrenskraft på den globala marknaden.

Den andra anledningen – extra synlig hos oppositionen – till att politiker kan säga att de vill minska regelkrånglet men ändå misslyckas är att de förvisso principiellt förstår problemen med regelkrångel men att de ändå anser att det är motiverat med lite extra regler om saken är god.

Det är väldigt lätt att som miljöpartist eller något annat säga att vi behöver minska byråkratin för svenska företag men samtidigt säga att vi också måste säkerställa att varenda svamp, fågel och ödla och allt annat kan leva i frid. Sedan hamnar företagen i en intressekonflikt mellan kanske 3 000 arbetstillfällen och en eventuell ödla i en vattenpöl, där Miljöpartiet säger att man ska underlätta men samtidigt väljer ödlan framför arbetstillfällena.

Det är klart: Där har vi ju kollegorna i byråkratisfären och i konsultsfären som gärna vill ha den typen av intressekonflikter, som gärna vill lägga år på domstolsförhandlingar och som vill att myndigheter och privata bolag ska spendera miljoner på miljöutredningar och utdragna rättsprocesser för att i slutändan landa i att intresset av ödlan eller intresset av arbetstillfällena ska väga tyngst. Det, fru talman, är också en anledning till att alla politiker vill minska byråkratin men att få politiker lyckas.

Den tredje anledningen, vill jag hävda, är att många partier från höger till vänster – inte längst till vänster men därifrån – ofta tycker att EU är bra. Historiskt sett har man inte vågat säga att en sak från EU är dålig. I stället har man, inte minst från borgerligt håll, hamnat i ett läge där man, åtminstone fram till nyligen, nästan slentrianmässigt välkomnar allt från EU, oaktat konsekvenserna för svenska företag här hemma.

Man har varit rädd för att säga att just den saken från EU kanske skapar onödig byråkrati, gör det svårare för våra företag eller kostar mer pengar än nödvändigt. Risken har varit att man blir beskylld för att vara EU-skeptiker eller för att vara emot frihandel eller marknadsekonomi. Kanske någon kastar in Putin och Ryssland i diskussionen också när man har riktat adekvat kritik mot hittepå från EU och dess konsekvenser för svenska företag.

Det finns alltså olika anledningar till att politiker från höger till vänster alltid vill minska byråkratin men ibland hämmas utifrån olika skäl till att man inte kan göra det. Men nog med denna exposé, fru talman.

Jag tänker också tala lite snabbt om vad vi har gjort under den här mandatperioden. Vi har hanterat processerna för att underlätta för regelförenkling. Vi har ett nytt förenklingsråd på plats. Vi har ett implementeringsråd på plats. Vi har ett myndighetsöverskridande arbete. Vi har länsstyrelser som arbetar mer aktivt. Vi har statssekreterare som samarbetar mellan departement. Vi har på många sätt och vis skapat förutsättningar för ett systematiskt förenklingsarbete över tid i den svenska statsförvaltningen. Det resultatet kommer vi att behöva utvärdera framöver för att säkerställa att det får önskad effekt.

Vi har tagit oss an några av den hämmande byråkratins kändaste exempel, såsom gårdsförsäljning, danstillstånd, hotelltillstånd, fysiska kvitton och nu snart även matkravet. Detta innebär – det får bli en uppmaning och det sista jag säger – att den som vill kunna servera ett gott glas vin, en härlig drink eller en whisky utan att för den sakens skull vara proffs i köket – som jag – kommer att kunna göra det. Och jag och andra kommer att kunna gå dit och njuta av det utan att det behövs ett kök, en kock eller annat som medför höga kostnader.

Ett steg i taget fortsätter vi att försöka underlätta för det svenska näringslivet och samtidigt begränsa de olika regler och den byråkrati som i dag hämmar det. Vi är inte färdiga, men arbetet är påbörjat.

(Applåder)