Fru talman! Vi kristdemokrater gick in i denna mandatperiod med en tydlig linje när det gällde vad vi ville försöka göra. Det handlade om reformer för att komma till rätta med de strukturella problem som vi såg på bostadsmarknaden. Det är det fokus som vi har haft.

Ett av de strukturella problem som vi såg var långa handläggningstider på både central nivå, i form av Lantmäteriet, och kommunal nivå och alla överklaganden. Där har vi jobbat med förenkling av bygglov och av plan- och bygglagen. Det finns nya regler sedan den 1 december 2025.

Det är långt fler åtgärder som kan göras utan bygglov för att minska trycket på tjänstemännen och öka friheten för fastighetsägarna. Detta bör även ge kommunerna större möjligheter att jobba med andra planer eftersom dessa bygglovsbefrielser innebär att antalet bygglov i kommunerna är 40 procent mindre, vilket står i propositionen.

För Lantmäteriets del har det hänt mycket som vi kan diskutera. Men en sak är tydlig, och det är att ärendenivån har minskat och därmed också handläggningstiderna.

Vi jobbar också med att försöka se över överklaganden och allra helst överklaganden från myndigheter som överklagar myndigheter när det gäller riksintressen. Regeringen tittar över antalet riksintressen och också i vilken omfattning de ska finnas. Det kan inte vara möjligt att ett bostadsområde överklagas av en myndighet som överklagar en myndighet.

En av de delar som vi var tydliga med var att fler ska kunna äga sitt boende. Småhuskommissionärens arbete, precis som vi har hört sägas förut i talarstolen, är centralt när det gäller att lyfta problematiken: Varför bygger inte kommuner småhus när majoriteten vill bo i småhus? Det är även centralt att vi har infört en planeringsbonus som ges till kommuner som planerar för mer småhus.

De lättnader när det gäller strandskyddet som vi har gjort är också en del i detta. Vi jobbar för att man ska kunna bygga småhus i attraktiva delar. Va-lagen, som faktiskt alla partier förändrade tillsammans, gör det möjligt att bygga bostäder lite utanför stadskärnan också.

I dag börjar, precis som vi har hört, de nya reglerna för bolånetaket gälla. Borttagandet av det skärpta amorteringskravet tror jag kommer att bidra till att vi kan bygga fler hus i framtiden, eftersom efterfrågan ökar.

För dem som bygger hyresrätter var det viktigt att presumtionshyran återställdes till den form som vi önskade, och det är nu gjort. Vi har även sett till att obligatoriska hyresgarantier till barnfamiljer under vissa förutsättningar är en del av budgetpropositionen för 2026. Vi kristdemokrater har också arbetat med Bostad Först. Tyvärr har inte alla kommuner gjort det i den omfattning som man skulle önska. Det har Stadsmissionen visat i sin granskning. Vi behöver jobba mer med den delen. Därför är det viktigt att se att regeringen har fortsatt med bidraget till kommunerna när det gäller att jobba med Bostad Först.

Regeringens arbete för de mest utsatta i vårt samhälle visades i SCB:s senaste rapport. Antalet barnfamiljer som är i ekonomisk utsatthet har minskat de senaste tio åren. Det är givetvis inte en regering som har gjort detta. Det är faktiskt två regeringar som har hjälpts åt för att få detta att komma på plats. Samtidigt ser vi nu att det är färre barnfamiljer som hamnar i Kronofogdens register, vilket i andra delen är bra för det sociala sammanhanget. Vi vill givetvis att det ska gå fortare nedåt, men arbetet går faktiskt åt rätt håll.

Vi har även lagt fram förslag kring bostadsrättsregister och ökade möjligheter till uthyrning både inom hyresmarknaden och när det gäller privatpersoner. Det skulle innebära att fler lägenheter kan användas hela tiden och därmed att inga kvadratmeterytor står tomma.

De mest påtagliga förändringarna mellan 2023 och 2026 handlar om minskade regler för byggnation och om stimulans för att öka ägande och byggande. Detta skiljer sig givetvis från tidigare perioders fokus på investeringsstöd och offentliga satsningar.

Är vi nöjda? Nej, vi är stolta men inte nöjda. Vi tror att vi kan göra mer, men för det behövs det åtminstone en mandatperiod till.

Rörligheten på bostadsmarknaden och skenande kostnader för de boende är två delar som vi faktiskt måste jobba vidare med. När det gäller att få en ökad rörlighet på bostadsmarknaden är en sänkning av reavinstbeskattningen ett effektivt verktyg. I en rapport från Länsförsäkringar Fastighetsförmedling konstateras det att sju av tio pensionärer äger sitt boende och att var tredje person i åldern 60–79 år vill bo mindre än vad de gör i dag. De primära orsakerna till att man väljer att inte flytta anges vara svårigheten att hitta en bostad som passar behoven samt en alltför betungande reavinstskatt. Med nuvarande reavinstbeskattning hindras fungerande flyttkedjor. Det handlar alltså om att man hittar ett boende som är anpassat till ens situation och att man flyttar dit. Den flyttkedjan kan faktiskt göra att en barnfamilj kan flytta in i den villa som någon annan flyttar ifrån.

Vi kristdemokrater vill således fasa ut och avskaffa reavinstbeskattningen för att öka rörligheten och för att personer faktiskt ska bo i rätt typ av boende.

Svenska hushåll betalar i dag över 70 miljarder varje år för vatten, avlopp, avfall, el och uppvärmning i flerbostadshus. Skillnaderna mellan kommuner är enorma. I Luleå kostar dessa avgifter runt 1 961 kronor per månad för en lägenhet. I Vaxholm är kostnaden 3 633 kronor för samma typ av lägenhet. Det skiljer alltså 1 672 kronor varje månad för exakt samma boende. För en barnfamilj kan det vara en del av en matkasse. För en pensionär kan det vara hela marginalen.

Detta är kostnader som du inte kan välja bort eller hitta billigare alternativ till. Du kan inte byta leverantör av avloppsrör eller tacka nej till avfallshämtningen. Kommunen har monopol på öppen service och notan betalar du.

Självkostnadsprincipen ska skydda medborgarna från höga och orimliga kostnader. Kommuner får inte ta ut mer än vad verksamheten kostar. Men när verksamheter saknar konkurrens och samtidigt garanteras full kostnadstäckning försvinner faktiskt drivkraften att effektivisera.

Riksrevisionen har uppmärksammat just detta: Utan yttre tryck riskerar avgifterna att växa. Samtidigt har tidigare regeringar under lång tid accepterat att kommunala taxor ökar snabbare än inflationen utan att sätta tydliga ramar eller krav.

Bygglovs- och planavgifter har stigit kraftigt sedan 2016. I vissa fall skiljer det faktiskt upp till 100 000 kronor mellan kommuner för samma typ av bygglovsärende. Det är en väldigt stor skillnad och en stor summa. Konsekvensen blir att färre kan bygga de hus de drömmer om samt ett bromsat bostadsbyggande.

Vi kristdemokrater tycker att man ska införa ett produktivitetsavdrag för kommunalt avgiftsfinansierad verksamhet. Samma effektiviseringskrav som staten lever med – 1–2 procent per år – ska gälla även för kommunala avgifter. Vi vill också att man ska införa en nationell, rekommenderad bygglovsnorm med tydliga avgiftsspann för att minska godtycke och extrema skillnader. Själva poängen med det är att man också talar om vad som ska ingå i själva avgiften, så att inte kommunerna själva kan bestämma vad som ska ingå i den. Vi tycker också att det ska vara skärpta transparenskrav i kommunallagen. Den som betalar en avgift ska kunna se exakt vad den avser och hur den har beräknats. Så är det inte i dag.

Jag gjorde ett test i min egen kommun. Jag skickade faktiskt en förfrågan om vad kostnaden för ett bygglov bestod av. Jag fick 25 sidor, som jag som medborgare förväntas kunna läsa och förstå. Jag förväntas kunna räkna ut vad avgiften består av. Jag förväntar mig som kund att jag får på papper vad avgiften består av. Det ska göras på ett enkelt och konkret sätt för medborgare. Hur ska man annars kunna veta vad man betalar för?

Som ni förstår är vi inte klara. Vi behöver en mandatperiod till för att kunna rätta till detta. Under nästa mandatperiod handlar det om att se till att människor inte ska betala en avgift som är högre än självkostnadspriset. Jag tycker att det är konstigt att vi som nationella företrädare inte tidigare har satt press på kommuner. De får räkna precis som de önskar – hur de vill. Jag menar att detta är en förtäckt skatt på många ställen.

Sedan ska man veta att många kommuner gör rätt och riktigt. Det är väl de som ligger lågt. De som ligger högt kanske gör tvärtom. Detta är ingen regulator för att få ihop budgeten för att kunna göra småsatsningar. Det är självkostnadspriset som gäller för taxorna.