Herr talman! Offentlig förvaltning är ämnet för den här debatten. Vilka associationer ger ordparet offentlig förvaltning er som lyssnar? För många kanske det låter som något tungt, oformligt, stelt och fyrkantigt – som något ofantligt.

För mig är offentlig förvaltning människor – många, många människor – som varje dag går till jobbet och utifrån sina förutsättningar tjänar andra människor och det här landet på olika sätt. Närmare 1,5 miljoner människor i Sverige arbetar i dag inom offentlig förvaltning. Det är allt från poliser i yttre tjänst och socialsekreterare i våra kommuner till lektorer som undervisar på universitet och tjänstepersoner inom Regeringskansliet.

Det är alltså många som har en offentlig anställning, och det är vi i den här kammaren – liksom de som sitter i kommunala och regionala församlingar – som ger förutsättningarna för deras jobb. Det är också vi som ska utkrävas ansvar om de förutsättningar som ges inte är de rätta.

Herr talman! Vilka förutsättningar ger då vi politiker dessa människor, som arbetar hårt i många olika professioner? Ibland är de allt annat än bra, kan jag tyvärr konstatera. Jag tänkte belysa detta med ett färskt exempel från den verklighet som jag känner väl efter mina 14 år som jurist i statlig tjänst.

Jag är sedan några år tillbaka tjänstledig från mitt jobb som åklagare. Häromveckan besökte jag den åklagarkammare här i stan som är min ordinarie arbetsplats. Det var som alltid väldigt fint att träffa åklagarkollegorna där. De har, liksom övriga i offentlig anställning, att förhålla sig till de lagar som vi stiftar i den här församlingen. Det har ju på senare år kommit en del ny lagstiftning som åklagare har att följa. Det är mycket att ha koll på för att allt ska bli rätt.

Herr talman! Absolut rapportskyldighet var en nyhet som jag fick höra en del om vid mitt besök häromveckan. Det handlar om skyldighet att anmäla till socialtjänsten när barn far illa. Det låter förstås bra. Problemet är bara att åklagare, som har rätt mycket på sitt bord, väldigt sällan är de som har direktkontakt med socialtjänsten. Den kontakten sköter i stället polisen. Det är polisen som utför det som åklagare ger direktiv om, till exempel att hålla förhör.

Polisen har skyldighet att göra en anmälan till socialtjänsten när barn far illa. Denna lagstiftning, som har tagits fram i stor brådska, tyvärr i likhet med mycket annan lagstiftning på senare tid, ger inte åklagare något som helst undantag från den här rapportskyldigheten – inte under några som helst omständigheter. Även om polisen har gjort en orosanmälan till socialtjänsten i samma ärende – om exakt samma sak – är alltså även åklagaren skyldig att göra detta arbete.

Jag fick höra att den här lagstiftningen aldrig skickades ut på remiss till operativa åklagarkammare. De hade ingen möjlighet att tala om hur det ser ut i verkligheten. Det hanns väl inte med; det är ju så bråttom.

Herr talman! Vad vill jag säga med det nyss nämnda exemplet? Hafsig lagstiftning ålägger hårt arbetande personer helt onödigt extrajobb, som förstås tar tid och kraft från mer angelägna arbetsuppgifter. Det skapar uppenbar frustration i organisationen; det såg jag bland flera åklagarkollegor som jag träffade.

Det stannar dock inte där. Konsekvenserna av en helt annan lagstiftning, som regeringen inom kort kommer att lägga fram en proposition om, har berörts av flera tidigare talare. En åklagare som väljer att inte göra en orosanmälan kommer att åtalas för brottet tjänstefel.

Som flera talare har varit inne på har det varit en stor sak för Tidöpartierna att driva igenom detta. Jag vill med mitt exempel tala om att det finns personer som kommer att drabbas av detta på ett sätt som jag inte tror var tänkt. Jag blir ibland lite trött när jag i debatten hör tvärsäkra politiker konstatera vissa resultat av någonting, kanske utan att de riktigt har kontakt med verkligheten.

Herr talman! Under flera år i rad har Sverige uppvisat en fallande trend när Transparency International tagit fram sina korruptionsindex. Det är en minst sagt oroande utveckling. Vi ser samtidigt hur den organiserade brottsligheten placerar folk på insidan eller mutar sig till olika fördelar. Det här är direkt farligt.

När den organiserade brottsligheten på allvar lyckas äta sig in i samhällskroppen har vi att göra med ren och skär maffia. Våra kommuner och regioner är särskilt sårbara för sådana här angrepp. Företrädare uppger att det har blivit allt vanligare med korruption. Därför anser Centerpartiet att det är angeläget att ge bättre stöd och bättre vägledning till kommuner och regioner. Vi vet ju att Sverige har många små kommuner med ganska begränsade resurser. Det är viktigt att ge dem stöd så att de kan uppmärksamma sådana här angrepp och hindra dem i tid.

Arbetet mot korruption och infiltration måste ske på ett samordnat och koordinerat sätt för att vara framgångsrikt. Kunskap behöver spridas för att vi ska motverka en farlig utveckling. Jag vill därför yrka bifall till reservation 1.

Slutligen, herr talman, vill jag säga någonting om Statens servicecenter. Oavsett var i landet du bor har du rätt till service från våra myndigheter. Det är därför helt nödvändigt att vi har ett antal servicekontor runt om i landet där flera myndigheter i samverkan erbjuder service till kontorens besökare för att svara upp mot medborgarnas berättigade förväntningar.

Det som händer just nu är att många servicekontor läggs ned. Det rimmar inte alls med statens uppdrag att ge samma service till alla medborgare, oavsett var i landet de bor. Detta kommer att få stora konsekvenser för både privatpersoner och företag som i dag besöker servicekontoren.

Vi i Centerpartiet anser att statlig närvaro och service i hela landet är helt nödvändigt, och vi vill i stället att denna service ska utökas. För oss är det självklart att alla medborgare har rätt till samma service, oavsett var i landet de bor och oavsett vilka förutsättningar de har att ta del av servicen.